Så här års brukar Madeleine Pyk resa till Stockholm och träffa släktingar. Men i år har hon av förklarliga skäl fått stanna kvar i hemmet och ateljén i Skillinge i Skåne. Hon tar det med ro.

– Du vet, jag har ju nästan varit i karantän i hela mitt liv ändå, för jag har ju stått ensam och målat i ateljén. Så för mig är det ingen större skillnad, säger Madeleine Pyk.

Största utställningen i karriären

Däremot tycker hon att det är lite synd att inte kunna närvara vid sommarens stora utställning på Bukowskis i Stockholm, där närmare 100 av hennes målningar ska visas.

– Jag har väl gjort lite större utställningar, men den här är absolut den största. Och det är ju tråkigt för jag hade velat se alla målningarna tillsammans, säger Madeleine Pyk.

TT: Det går inte att vara med digitalt då?

– Nej, jag har inget sådant. Du vet, jag lever nästan på stenåldern, jag har ingen dator. Men jag hoppas att någon tar lite bilder, för det är alltid kul att se hur målningarna hängs.

Målar varje dag

Madeleine Pyk har sedan 1950-talet målat tavlor med sin egenartade naivistiska stil, som genom åren har omfamnats av det svenska folket. Vid utställningen på Bukowskis, som pågår 26 juni till 16 augusti, visar hon mestadels målningar som har tillkommit på senare år.

Hon målar fortfarande varje dag, av rent nöje – men också för att minnas tillbaka.

– Väldigt mycket av det jag målar är just minnen, mycket med barndomen och resor – jag har ju rest väldigt mycket och bott på olika ställen, säger Madeleine Pyk.

Ett tag bodde hon i Botswana. Ett minne hon har därifrån är hur hon bestals på sina pengar och blev strandad i landet.

– Ja, jag bodde där ett tag och det var lite kul. Det var nämligen ett inbrott och jag blev av med alla mina pengar och alla mina kläder, allting försvann. Då gjorde jag en utställning så att jag fick pengar till hemresan.