I finalen av SVT:s "Mästarnas mästare" visade Michel Tornéus gång på gång prov på sin mentala, såväl som fysiska, styrka när han vid upprepade tillfällen slog ur underläge.
Först fick Tornéus uppleva hur de andra finalisterna Kim Källström, Frida Hansdotter och Henrik Windstedt sköt bort honom i den inledande tävlingen i bågskytte. Sistaplaceringen där innebar att han startade långt efter de andra i nästa moment, en hinderbana i gassande solsken.
Men Tornéus knappade systematiskt in på motståndarna och till slut kunde han pusta ut när Kim Källström missade en fotplacering och tappade så mycket tid att han hamnade sist.
"Ingen logik"
I nästa moment briljerade länghopparen från start till slut och tog sig i mål först, bland annat efter att ha löst ett klurigt pussel som skulle komma att lägga krokben för Windstedt.
– När jag stod vid pusselbitarna hade jag bara ett fokus. Det fanns ingen logik, jag såg noll mönster och skiftade bara runt bitarna. Min enda tanke var att jag måste hålla en motståndare bakom mig till byggtornet, då har jag en chans, säger Tornéus.
I den slutgiltiga uppgörelsen mot Frida Hansdotter såg det länge ut att bli en promenadseger för alpinproffset. Men ännu än gång visade Michel Tornéus att det inte är över förrän det är över, då han snubblade, halkade och stretade sig fram till den allra sista stationen – en ställning där klossar skulle puttas ned med hjälp av en stav fäst i ett rep – som tedde sig allt mer frustrerande för Hansdotter.
– Jag såg att Frida låg långt före mig. Jag hade mycket strul med siffrorna, med att hitta rätt balans, med stressen som uppstod. Träklossarna var ett helvete. Jag tog långa steg för att hinna ikapp och chansade lite väl mycket, säger han.
– På sista stationen hittade jag tekniken ganska fort. Jag hade sett att Frida tog i väldigt mycket och fick någon konstig snärt, så jag tog det lugnt och metodiskt och skickade bara iväg staven.
"Händer ju inte"
Tornéus är mest stolt över att ha bevisat för sig själv att han klarade utmaningarna han ställdes inför.
De liknade inget annat han tidigare har varit med om.
– När står jag i ett längdhopp med någon som lägger pussel bredvid mig? Det händer ju inte, säger han.
– I friidrott handlar det om att ha så mycket information som möjligt innan. Jag vet vad det ska vara för väder, vilken grop jag hoppar i, turordningen, de andras resultat – jag vet allting. Här vet jag ingenting förrän det drar i gång. Det är verkligen en helt annan värld.
Erfarenheten har också gett honom mersmak för tv-världen.
– Jag blev nästan mer fascinerad av produktionen, hur allt fungerar, hur Micke Leijnegard och folket runt omkring honom jobbar. Jag hade lätt kunnat se mig i en sådan roll i stället, att vara med i produktionen som till exempel programledare, inte nödvändigtvis som deltagare. Tv är definitivt något jag kan se mig själv jobba med i framtiden.