På bara två minuter sålde Johanna Nordströms föreställning "Ring polisen" slut i Stockholm och Göteborg, och trycket var högt på flera andra orter i Sverige. Den 24-åriga komikerns popularitet har växt snabbt och hon har en trogen fanskara. Under våren var det dags för den första stora Sverigeturnén.

Men liksom i en deckare eller kriminalfilm kom ett oväntat bakslag. I det här fallet en dödlig pandemi.

– Det är det största antiklimax jag har varit med om i mitt liv, berättar Johanna Nordström.

Men förändringen har resulterat i en ovanligt lugn vår. Går allt som det ska drar turnén i gång i september i stället.

– Jag försökte att inte tappa det helt, få in något slags rutin. Men för att vara ärlig har det inte hänt så mycket. Det är som att vara mammaledig utan barn.

"En omvänd Hasse Brontén"

Uppmaningen "ring polisen" ropar Johanna Nordström så fort hon får chansen, särskilt om någonting galet håller på att hända. Turnétiteln är också en referens till hennes enorma intresse för true crime-berättelser, rättegångspoddar och inte minst krim-serier.

– Jag älskar "Beck" mer än livet självt – och Mikael Persbrandt. Jag vill egentligen vara polis, säger Johanna Nordström.

Bakgrunden är att hon alla söndagar hemma i uppväxtorten Västerås alltid kollade på Beck-filmatiseringarna med sin pappa.

Planen är att göra "en omvänd Hasse Brontén" senare i livet. Helst av allt vill hon bli kriminalare, en polis i rock som löser mord – men hon är införstådd med att man först måste tillbringa några år med att jaga fortkörare på gatan, innan man kan klättra i graderna.

– Inte fy skam det heller!

Redan när Johanna Nordström var barn förutspådde vuxna i omgivningen att hon skulle bli ståuppkomiker. På handbollsläger brukade hon berätta sagor om nätterna för sina lagkamrater, samtidigt som hon imiterade Anders Janssons rollfigur Tiffany Persson.

– Någonstans där började jag märka att jag kunde få folk att skratta genom att göra mig till.

"Mådde inte så bra"

Men humorn blev också ett sätt att försvara sig under den känsliga högstadietiden.

– Killar gav kommentarer om att man var tjock eller att man inte var "den snygga tjejen". Jag var aldrig med i det populära gänget, det var inte så viktigt för mig. Jag ville bara vara rolig, så att folk inte skulle ge kommentarer, säger hon.

– Det var killar som trodde sig ha rätten att säga saker om tjejers utseende. Det var ganska jobbigt, så jag började använda humorn för att bli "den sköna, roliga tjejen" i stället. Jag mådde inte så bra under den tiden.

"En kille började gråta"

Likt många offentliga personer i sin generation blev hon känd via sociala medier. Det började med twitterkontot Jonielol, och på Instagram har hon i dag över 210 000 följare.

Men hennes första ståupp-föreställning blev en katastrof. Vännen William Spetz var bokad på ett 40 minuter långt gig hos föreningen Unga allergiker, men hade bara material för hälften av tiden. Han tog med sig Johanna Nordström, som länge velat testa på humorformen. De trodde att publiken skulle vara mellan 18 och 35 år, men väl på plats fick de en chock.

– Det var 50 tioåringar där, på kollo. Jag hade skrivit en 20-minutersroast om allergiker och hur mycket jag hatar dem. Men jag kunde inte stryka någonting, då skulle jag inte ha 20 minuter, vilket var dealen. Så jag gick upp, sade helt sinnesjuka saker, en kille började gråta. Det gick ett halvår innan jag testade igen på en vanlig klubb, berättar hon.

Inte "Heliga Maria"

När Johanna Nordström väl började satsa blev hon snabbt insläppt på de stora humorscenerna, som Norra Brunn och tv-programmet "Parlamentet".

– Jag tror det är för att jag har hittat en egen ton. Det är inte så många tjejer i min ålder som kör stand up. Jag gör humor som folk kan relatera till, och det finns inte så många unga tjejer de kan skratta med, det är mer killar som kommer och ska vara skoj och dra nåt tråkigt skämt.

Samtidigt vill Johanna Nordström inte vara ett politiskt statement.

– Det blir något slags press på att man alltid ska vara "Heliga Maria" och rädda hela mänskligheten. Jag förstår att man lägger den pressen på influencers som har många följare, men egentligen är det politiker som ska vara förebilder och styra vårt land.

– Jag vill inte att man ska kunna sätta mig i ett fack, om jag är vänster eller höger eller vadsomhelst. Det är ganska oväsentligt.