Det ser ut som en tanke men är en slump att två stora utställningar med makarnas konst öppnar samma vecka. Ulrica Hydman Vallien gick bort i en plötslig hjärtattack 2018, hon hade just gjort färdigt en serie målningar av ansiktslösa och stiliserade kvinnofigurer, som skilde sig mycket från hennes tidigare verk. I efterhand ser de ut som ett varsel.
Nu finns de med på Liljevalchs rika presentation av hennes konstnärskap. Verken har till stor del hämtats från det egna hemmet i Småland. Bertil Vallien har hjälpt kuratorn, tillika vännen sedan många år, Staffan Bengtsson, att leta bland teckningarna, målningarna, fotografierna och möblerna.
– Ulrica målade på precis allt – stolar, bord och gardiner, säger Bertil Vallien som ännu inte varit på Liljevalchs.
– Men jag får lite rapporter under hand. Jag tror att den blir rik, spännande och precis så knasig som Ulrica kunde vara. Hon väjde ju inte för någonting, allt gick så lätt och så snabbt för henne. Jag brukade säga att det som saknades i hennes verktygslåda, det var ett suddgummi, hon suddade aldrig, hon vara bara direkt på. Hon hade ett absolut medfött bildspråk, det bara fanns där.
Dialog med Martinson
"Då är livet fullt sysselsatt med att vara vad det är: ett paradisförsök" diktade Harry Martinson. Staffan Bengtsson, som även har gjort en dokumentär om Ulrica Hydman Vallien som nyligen visats i SVT, diskuterade strofen med henne vilket ledde till titeln på både dokumentären och utställningen.
Martinsons försiktiga "försök" fick henne att kontra med "paradisattack".
– Det är så typiskt för henne, hon nöjde sig inte med att göra ett besök i paradiset, det skulle vara attack i det också, säger Staffan Bengtsson.
Som konsthallsbesökare bjuds man in att delta.
– Hon levde frukterna, djuren, männen och sexualiteten, det är hennes berättelse från dag ett.
Två tre meter höga kvinnoskulpturer drar till sig blicken. Staffan Bengtsson ser karyatider, de kvinnostatyer som ses bära upp taket på antikens tempel. Bröst med spetsiga vårtor återkommer här och där, liksom stiliserade kvinnokön.
– Hon älskade bröst, hon var bröstgalen.
På papptallrikar
Staffan Bengtsson har gett den ratade råttskålen, hennes första försök att göra glas, en central placering. Tulpanmotivet som drog in miljarder till glasindustrin och fick konstvärlden att avfärda henne som kommersiell, finns däremot bara i konstnären Björn Kjelltofts version på papperstallrikar, en appropriering som Ulrica Hydman Vallien omfamnade.
I grunden var hon en målande konstnär, framhåller Bengtsson, men det var till keramiker som hon – och Bertil Vallien – hade utbildat sig. Keramiken är också rikt representerad på Liljevalchs: fantasifulla figurer inspirerade av folkkonsten i Mexiko liksom de större svarta som hon gjorde efter en Afrikaresa.
– Här tror jag många kommer att lyfta på ögonbrynen, hon gjorde sin sista keramikpjäs 1986 men hela tiden sade hon till mig, "nu är jag trött på glas, nu ska jag börja med keramik igen", men så blev det inte, säger Staffan Bengtsson.
Bertil Vallien skulle egentligen ha visat sina nygjorde verk på en stor internationell glaskonstkonferens i Kosta, nu coronainställd. Som 82-åring har han förverkligat sina idéer om minimalism med den nygjorda serien "Gestures" – gester – vars stavar i glas delvis är inspirerade av den klassiska plankan tvåtumfyra, fundamentet i många byggnader.
– Om man gör den i glas händer det någonting, det är ett så magiskt material, det både äter ljus och reflekterar ljus, det blir som en borrkärna ut i rymden.
TT: Hur känns det att du och Ulrica visas så stort samtidigt?
– Jag tycker det är roligt, vi är så olika. På något vis känns det nog som att "så här kan det vara i äktenskap", att man är tillsammans trots att man både som personligheter och konstnärer har så skilda uttryck, för mig har det varit otroligt inspirerande.
Bertil Valliens utställning "Ytspänning" visas på Galleri Glas 14 maj till 21 augusti. "Ulrica Hydman Vallien – en paradisattack" visas på Liljevalchs 15 maj till 30 augusti.
