Klara Keller är uppvuxen i en familj där man antingen var basketproffs, basketcoach eller i alla fall spelade i ett ungdomslag. Hennes egen sportkarriär avslutades när hon insåg att det var roligare att sitta på läktaren och sjunga än att faktiskt spela boll.
I stället fastnade Klara Keller tidigt för musiken, och sedan ungefär två år tillbaka har hon samarbetat med producenten Jocke Åhlund. Under fredagen släpptes den första produkten av samarbetet, ”Hellre ingen alls än misslyckad”. Hon beskriver den som "en röst från sin tid", och skrev låten för länge sedan när hon kände stora prestationskrav från sin omgivning.
– Jag kom till en punkt när jag kände att jag är hellre ingen alls än misslyckad, jag pressade mig själv och tappade syftet. Jag insåg att det var läskigare att tappa syftet än att vara misslyckad, och jag gav upp hela det slitna tankesättet.
Helt olika låtar
Jocke Åhlund har producerat musik åt Klara Keller och Håkan Hellström parallellt, vilket har lett till att den unga debutanten nu även körar på den folkkäre artistens kommande album "Rampljus". Hur gästspelet påverkar hennes egen karriär vill hon inte spekulera i.
– Jag har inte tänkt på det sättet, jag gör musik på svenska, kanske gillar folk min musik om de gillar Håkans musik. Men jag vill inte koppla ihop oss. Vi må ha samma producent, men det är helt olika låtar, säger hon.
Utöver det senaste släppet kommer en singel till framöver, därefter väntar ep:n "Hjärtansfröjd". Som inspirationskällor i skapandet har hon konstnärer som Marie-Louise Ekman och Yoko Ono, för deras sätt att överskrida gränserna mellan olika konstformer.
– Det är ofta kvinnor som skiter i allt och gör precis den konst som tilltalar dem, båda gör musik, målar och gör film. De har inga ramar utan är överskridande konstnärer, säger Klara Keller, som själv förutom att göra musik även skriver manus och målar.
Musik i stället för nyheter
På den kommande ep:n blandar hon svensk pop med "skruttiga" instrument och poetiska textrader.
– Både jag och Jocke gillar ju saker som är trasigt och gammalt, samtidigt är jag en ung röst. Det blir en fin konstrast mellan det skruttiga och skräpiga, och poetiska texter. Det är en väldigt snårig lyrik.
Det blir inga spelningar i samband med släppet, på grund av smittspridningen i samhället. Men Klara Keller tror inte att det är dumt att försöka etablera sig som artist just nu, trots den pågående pandemin.
– Tvärtom. Jag tror att man är så himla mottaglig, det är samma som med filmer: det känns som att man skriker efter filmer och serier, och de som släpps blir snackisar direkt. Jag hoppas att det blir samma med min musik, och för andra. Det kan snarare vara någonting bra, man kanske är trött på att kolla nyheter och bara surfa runt, säger hon.