Titeln "Skam och högmod i Sävedalen" är en travesti på Jane Austens "Förnuft och känsla", en bok som Petra Mede sträckläste under tonåren tillsammans med verk av bland andra systrarna Brontë. Just den tiden var hennes mesta bokslukarperiod, även om den 50-åriga komikern än i dag uppskattar läsning.
Men att Petra Mede själv skulle skriva en bok var inte helt väntat. Efter att hon hade medverkat i "Sommar & vinter i P1" flera gånger började bokförlagen höra av sig.
– Det var inte min grundidé, jag har nog haft för mycket respekt för det litterära skrivandet. Men jag har ju skrivit de här sommarprogrammen och det har jag fixat. Jag kände att det bara är att fortsätta i den andan, så kanske jag klarar det, säger hon.
Tidigare har Petra Mede berättat om balettkarriären som slutade med en allvarlig skada och gjorde henne långtidssjukskriven. 15 år senare medverkade hon i en amatörtävling i ståuppkomik och den offentliga karriären tog fart. Men "Skam och högmod i Sävedalen" skildrar åren mellan 1975 och 1983, när Petra Mede var mellan fem och tolv år gammal, och drömde om att dricka paraplydrinkar i Hollywood.
– Jag kunde nästan redan då förnimma att det här nog var den lyckligaste perioden i mitt liv. Jag hade inte så många bekymmer och livet var väldigt intensivt. Det är nog fortfarande så, att ingenting har slagit den perioden, säger Petra Mede.
Inte rustad för motgångar
I varannat kapitel berättar hon om nutiden, med existentiella funderingar och vad hon kallar "en krass" syn på livet.
– Någon har sagt att det inte finns något sätt att bli sämre förberedd på vuxenlivet än att ha en lycklig barndom, och det kan jag faktiskt hålla med om. Man står inte rustad för motgångar sedan, säger hon.
Men Petra Mede berättar även om de "fula sidorna" av ungdomsåren. Hur det stora bekräftelsebehovet får henne att kasta en tandkrämstub mot sin vän Hanna under en semester. Den missar precis och fastnar i stället i väggen som en kaststjärna. "Hanna kunde ha dött i dag", säger sedan hennes mamma.
– Jag hade ett väldigt häftigt temperament. Efteråt ville jag sjunka genom jorden. Men det är också viktigt att skriva om låga känslor, missunnsamhet och avundsjuka. Det är ändå stora drivkrafter, säger Petra Mede.
"Negativ uppmärksamhet"
Det ständiga sökandet efter strålkastarljuset tog henne till stora humorscener, en skådespelarkarriär och ett programledarskap i världens största musiktävling, Eurovision Song Contest. Men under tiden som långtidssjukskriven var den bekräftelsesökande sidan svårare att hantera.
– Då får man ganska mycket negativ uppmärksamhet, man blir sedd som en inkompetent person. Nej, det var verkligen jättejobbigt. Också för att jag fungerar bäst i relationer – även om jag tycker om att vara ensam så blir jag till i relationer till människor, säger hon.
Under ett års tid har Petra Mede skrivit, skrivit om och flyttat kommatecken fram och tillbaka i boken tillsammans med sin förläggare. Hon beskriver sin relation till skrivandet som "mödosam".
– Jag är väldigt otålig som person och vill ha saker klara snabbt. Det funkar inte när man skriver, och det blev jag tidigt varse. Det är väl därför jag inte har gjort det tidigare i så stor utsträckning, och när man själv läser mycket har man ganska höga krav på sig själv.
Hon lyfter upp boken på nära 200 sidor och väger den med handen.
– Den är så tunn! Och ändå tog den ett år att skriva. Jag kan inte förstå att den inte blev tjockare! Jag tycker att jag skrev dag och natt, säger Petra Mede och skrattar.
