Phileas Fogg, tvättäkta brittisk gentleman, modig men inte dumdristig, slår vad om att det är fullt möjligt att resa jorden runt på 80 dagar. Han packar ett par skjortor och tre par strumpor, och lämnar London med sin betjänt Passepartout.

Året är 1872 och det brittiska imperiet breder ut sig över världen. Fogg reser genom flertalet av imperiets territorier, bland annat Indien och Hongkong, men liksom Jules Verne är han ambivalent till kolonialismen.

– Verne var kritisk till ekonomisk exploatering. Samtidigt tyckte han att kolonialismen kunde representera ett framsteg för vetenskapen. Resan i boken möjliggörs, på något sätt, av den brittiska "världen" och dess nätverk av handel, säger Kai Mikkonen, blivande professor i litteraturvetenskap vid Helsingfors universitet, som har forskat om Verne, och tillägger:

– Men man måste också minnas att en av hans mest bemärkta figurer, kapten Nemo, är en anti-kolonialistisk rebell, en indisk prins.

Konkurrerade med riktiga reseskildringar

Jules Verne började sin författarbana med att skriva riktiga reseskildringar. Dess struktur, märkte han när han sedan började skriva romaner, erbjöd en smidig form för äventyr och berättelse.

– Därför handlar hans romaner ofta om resor. Dessutom var genren ett ypperligt medel för honom att koppla ihop fiktion med sina kunskaper i geografi och historia – och med science fiction. Han gjorde grundlig research inför sina böcker. Han läste fackböcker av olika slag, inklusive geografi, historia och antropologi. Hans romaner konkurrerade med riktiga reseskildringar.

TT: Hur realistiskt var det att 1872 resa jorden runt på 80 dagar?

– Ganska realistiskt, även om det än så länge var omöjligt. Verne var intresserad av saker som ännu inte var möjliga – men som skulle vara det i en nära framtiden.