En ung och allvarlig Roy Andersson blir intervjuad av Nils-Petter Sundgren i "Filmkrönikan". De pratar om långfilmsdebuten, "En kärlekshistoria" (1970) och på studioväggen bakom Roy Andersson finns ett ritat hjärta med texten "Per + Annika", som syftar på huvudpersonerna i den numera ikoniska filmen om ung kärlek i det svenska folkhemmet.
Den gamla tv-inspelningen är en av många rörliga bilder som möter besökarna på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm. Där visas den första riktigt heltäckande utställningen om Roy Andersson, från den 28 maj till den 9 januari 2022.
Utställningen spänner över 50 år och Roy Andersson hoppas att besökarna ska ta intryck av utställningens bredd.
– Ungefär som titeln, "Om detta att vara människa", det är ju så många saker som kan ingå i detta och jag hoppas att utställningen kan ge samma upplevelse av bredd och djup, att tillvaron är rik, skriver han i ett mejl till TT.
Regissören har varit delaktig i starten av arbetet med utställningen men på grund av pandemin har han inte varit så involverad i det praktiska arbetet.
– Jag ville inte riskera något innan jag var vaccinerad så jag har tagit det lite lugnt men snart får jag andra dosen och kommer då ta tag i en massa saker.
TT: Vad är du mest stolt över hittills i karriären?
– Jag tror det är kortfilmen "Härlig är jorden". Den är bara 15 minuter lång men är enligt mitt sätt att se det mästerlig. Jag är stolt över massa saker men den är enastående. Det var en jättekamp, det var enormt svårt att hitta rätt men jag är glad över att jag fått göra den filmen.
I "Härlig är jorden" (1991) finns bildspråket med vitsminkade aktörer, tablåliknande scener och mycket precisa bilder, som har kommit att bli karakteristiskt för Roy Andersson. Filmen är förstås representerad på utställningen, som tematiskt delar in Roy Anderssons verk i fem områden: kärlek, aktörer, arbetsprocessen, social hierarki och skuld.
– Ruben Östlund var precis här och kikade och såg en scen ur "Giliap" och han tyckte han såg den med lite nya ögon då den var ihopklippt med scener från andra filmer, säger Johan Carlsson, filmproducent och medarbetare till Roy Andersson sedan 30 år, som har varit högst delaktig i arbetet med utställningen.
Ansvarig för utställningen är Kulturhuset Stadsteaterns konstchef Maria Patomella.
– När jag såg min första Roy Andersson-film slogs jag av bilddjupet och tablåerna. Det var som måleri och som konstmänniska så tyckte jag att det var så befriande, säger Maria Patomella och fortsätter:
– Han är en av vår tids mest framstående filmskapare så det känns egentligen så självklart att visa upp hans verk för en bred publik. Men en stor del av utställningen handlar också om det kollektiva i filmskapandet, processen i sig är också viktig att lyfta fram.
Redan vid entrén, som går genom uppbyggda kulisser från Roy Anderssons filmstudio Studio 24, understryks just hantverket i filmskapandet. Ingenting har lämnats åt slumpen. Vare sig det handlar om exakt var en stol står placerad på Halta Lottas krog i ”En duva satt på en gren och funderade på tillvaron” (2014) eller hur en avancerad tågscen skapas med hjälp av green screen och modellbyggen i "Om det oändliga" (2019).
Roy Andersson och hans medarbetare arbetar ofta med att skapa en "trompe l'oeil"-effekt, en teknik som ger optiska illusioner och har använts inom filmkonsten sedan stumfilmens dagar.
Johan Carlsson fyller i:
– Den processen passar honom bra. Roy Andersson vill återskapa verkligheten men det ska inte vara med realism, utan genom abstraktion.
