Med en knallcerise cape och 25 meter sidentaft svepte Sara Danius in på sin sista Nobelprisceremoni någonsin, och prisades på Elle-galan för sitt modiga klädval. Klänningen är en av sammanlagt fyra som Pär Engsheden skapade till henne, mellan 2015 och 2018. Nu finns de att beskåda i hela sin detaljrikedom, på Nationalmuseum i Stockholm.
– Det bryter mot den svenska enkelheten att en kvinna tar den här platsen i det här sammanhanget, med världens blickar riktade mot sig. Det provocerade väldigt mycket, säger Cilla Robach, kurator på museet, som också framhåller det grannlaga i Engshedens uppdrag:
– Om det är svårt att göra en klänning till den första kvinnliga ständiga sekreteraren är det inget mot att göra en klänning till den första avsatta kvinnliga ständiga sekreteraren.
"Värdig sorti"
Pär Engsheden har blandade känslor inför utställningen – vars invigning sköts upp i våras, på grund av coronapandemin. Den är en del av hans forskning vid Beckmans designhögskola och Sara Danius skulle ha varit delaktig i arbetet.
– Med min forskning så tittar jag på relevansen av den här typen av mode i dag och det blev väldigt tydligt att de här klänningarna jag hade gjort till Sara var ett bra exempel, säger han.
De fyra klänningarna går att betrakta var för sig, mot en fond av speglar likt i ett kalejdoskop, förklarar Pär Engsheden. Han är överraskad av hur mycket uppmärksamhet klänningarna har fått – ambitionen var främst att skapa något fint, hävdar han.
– Vi trodde inte att den sista skulle få så mycket uppmärksamhet heller. Vi tyckte inte att den var så överdådig. Sedan förstod vi att den väckte reaktioner, men vi var inte ute efter det. Men det var en värdig sorti för Saras epok i Akademien, säger han.
Pär Engsheden försöker alltid att visuellt förmedla och förstärka karaktären hos den han gör kläder till. Här skapade han och Sara Danius tillsammans också en "Nobelprispersona" som hon kunde ikläda sig.
– Att kläderna fick så mycket uppmärksamhet har främst att göra med Sara, säger han.
Utmanar klädnormer
Den första svartröda klänningen är en blinkning till den som Selma Lagerlöf bar när hon tog emot Nobelpriset i litteratur 1909: enkel och stram. Den andra klänningen, med puffärm och ett grönaktigt rosmönster, är mer romantisk. Men det är med de två sista klänningarna som Danius och Engsheden på riktigt började att utmana klädnormer, menar Cilla Robach.
Båda har mantlar, och hon tycker att de för tankarna till en superhjälte såväl som till någon som måste skydda sin rygg – för att inte bli huggen bakifrån.
– De säger väldigt mycket om designnormer, som syns först när de överträds.
Cilla Robach framhåller också att Sara Danius hade en djup insikt om modets mekanismer. I sin litterära forskning om 1800-talets franska realism lyfte hon modedetaljer som sociala markörer i ett strikt reglerat klassamhälle. Den kunskapen hjälpte henne i rollen som ständig sekreterare.
– Det handlar om en maktposition och att möta förväntningarna på rätt sätt. I det fick hon hjälp av modet, säger Cilla Robach, som framhåller att få har haft en sådan förståelse för vad kläder kommunicerar:
– Jag menar, hur många förknippas med ett klädesplagg, som Sara Danius gjorde med knytblusen?
