I mitten av februari klev Sarah Riedel upp på Dramatens scen som en del av ensemblen i familjemusikalen "Får jag vara med". Föreställningen, som gjorts av Sarah Riedel själv tillsammans med illustratören och barnboksförfattaren Stina Wirsén och koreografen Anna Vnuk, hade ett 70-tal utsålda datum under våren, men fick avbrytas innan hälften hunnit genomföras på grund av rådande coronapandemi.
"Storslaget och lyxigt"
Musiken från föreställningen lever dock vidare, även i tider av social distansering. Den 8 maj släpps låten "Hur högt kan jag bygga", där Sarah Riedel sjunger Stina Wirsén, och senare i år släpps ett album med musiken från musikalen, i Sarah Riedels tappning.
– Jag utgår från scenversionen av låtarna, men vill att allt ska kännas mer storslaget och lyxigt. Till Dramaten skrev jag musiken för enbart en pianist och oss i ensemblen, men på skivan blir det ett större arrangemang med fler musiker, säger hon.
Låtarna befinner sig i ett gränsland mellan jazz och visa, enligt Sarah Riedel själv, och riktar sig till barn och deras föräldrar. Men en yngre målgrupp betyder inte lägre ambitionsnivå. Musiken är inspelad i Atlantisstudion i stora, jazziga arrangemang.
– Jag tycker att det är viktigt att det håller en hög kvalitet även om musiken i första hand är för barnen. Det som skiljer det här från annan musik jag gör är väl egentligen texterna, och möjligen längden på låtarna. Det kan handla om två minuter i stället för sex minuter, säger Sarah Riedel.
Dramatendebut
Att tonsätta barnmelodier ligger nära till hands för Sarah Riedel. Som dotter till musikern och kompositören Georg Riedel har hon omgivits av musik sedan barnsben. Att spela teater på Dramaten, däremot, var något helt nytt.
– Det var fantastiskt roligt att spela. Som musiker och artist är man ganska ensam i den konstnärliga processen, men inom teatern är grupparbetet en så fundamental del. Jag är definitivt sugen på att spela mer, säger Sarah Riedel.
Det nya coronaviruset har skapat kris i kulturbranschen i stort. "Får jag vara med" är långt ifrån den enda föreställningen som tvingats ta paus i tider av social distansering. För Sarah Riedels del har tiden i karantän framförallt inneburit en tid av reflektion.
– När allting sätts på paus får man också tid att reflektera över saker i sitt liv och sitt skapande, vilket kan vara nyttigt. Annars är det så lätt att man bara matar på. Jag känner mig väldigt privilegierad som har kunnat vila lite i det, men ovissheten för framtiden och branschen i stort är samtidigt väldigt skrämmande, säger hon.