På Dansens hus stora scen i Stockholm dansar Suelem de Oliveira da Silva i ett slags science fiction-universum, både före och efter mänskligheten. Det gamla och uråldriga blandas med popkultur och futurism, berättar Jefta van Dinther.
– Det är en fiktion, nästan som en film, men också fylld av Suelems egen biografi. Jag tänker mig henne som en kraft, säger han.
"On earth I’m done: Mountains" skulle ha haft urpremiär i Berlin för ett halvår sedan och har sedan dess blivit coronaframflyttad flera gånger.
En gång i månaden
Suelem de Oliveira da Silva har repeterat förställningen en gång i månaden för att hålla den vid liv. Nu blir urpremiären det första framträdandet som danskompaniet Cullberg ger inför publik på över sex månader. Sammanlagt får 24 personer chansen att se föreställningen live.
– Det känns ganska knäppt att det bara är åtta personer i rummet. Men vi har hela Dansens hus och hela Cullberg – och alla befinner sig i Stockholm just nu – så varför inte?, säger Jefta van Dinther, en av Cullbergs huskoreografer.
Det är ju inte så att man packar in ett helt kompani och åker någonstans för att spela för bara åtta personer, framhåller han.
– Men det känns jätteviktigt att verket får premiär, att det får möta världen, även på distans.
Samtidigt filmas föreställningen för att kunna strömmas bland annat på Norrlandsoperan i Umeå, och redan till hösten hoppas Cullberg att Suelem de Oliveira da Silva ska kunna möta en större livepublik. Den som vill ha ett smakprov kan också se den fyra minuter långa scen som redan nu ligger ute på SVT Plays satsning "Hemmakultur".
Långt tygstycke
"On earth I’m done: Mountains" är en timslång soloföreställning som inte räds de stora anspråken. Suelem de Oliveira da Silva blåser liv i världen med hjälp av ett rör. På scenen finns också ett 500 meter långt tygstycke som till slut börjar villkora hennes egen tillvaro, berättar Jefta van Dinther.
– Det handlar om vårt komplexa förhållande till vår omgivning och natur, hur vi tar hand om den, hur vi inte kan regera över den. Det finns ett socialpolitiskt meddelande där.
Koreografin har vuxit fram i ett nära samarbete och Suelem de Oliveira da Silva har också investerat mycket av sig själv i verket. Att urpremiären sker först nu påverkar innehållet – att inte ta med pandemin vore omöjligt, menar hon.
– Det här verket handlar om jättemånga saker, och mycket om var vi är just nu med covid. Titeln "Mountains" symboliserar också klagan, i religioner har man folk som går upp på berg och ber på uppdrag av andra, och det är också ganska mycket min uppgift i verket. Att ta in all information, allt som händer och ge sig själv rätten att göra något av det, säger Suelem de Oliveira da Silva som själv också har skrivit en del av de texter som framförs.
Hiphop och krumping
Hon är uppvuxen i Rio de Janeiro och i en miljö utan självklara möjligheter att utöva konst och kultur, berättar hon. Vägen till Cullberg gick via streetdance som hiphop och krumping – en vildare variant med mer ryckiga och aggressiva rörelser. I "Mountains" dansar hon också vogue, en dansstil ursprungligen inspirerad av modellposer och Madonna.
– Jag har inte investerat så mycket av mig själv i någon annan föreställning. Det är väldigt personligt, det är en väldigt kär föreställning för mig som ligger nära mitt liv och min erfarenhet.