Dörrar, gamla lås, en likfrys och en monterad kanot – det är några av alla de saker som skulptören och videokonstnären Éva Mag har hämtat från sin pappas gård i Åkersberga. Utställningen "Det finns en plan för det här" tog form när konstnären tänkte städa hos sina föräldrar.
– Men jag glömde att det fanns en människa där och att det var pappas grejer. Med tiden har jag byggt upp en respekt för hur han tänker på sakerna, säger hon.
Nyligen gick hon runt med sin pappa i utställningshallen, och det var "som att gå runt i hans hjärna", berättar Éva Mag. Alla saker hade en funktion. Arbetet har varit emotionellt på ett privat plan men utställningen handlar också om vår samtidshistoria.
– Det är som att se på civilisationens utveckling, men i en stor skrothög. Det produceras så sjukt mycket nya saker att man inte ens hinner med de gamla.
System för överlevnad
Bland prylarna finns till exempel ett gammalt skjul som pappan har velat riva i 25 år, och olika metaller som går att sälja till kilopris. Allting har ett värde, om man sorterar det rätt, hävdar Éva Mag. Kunskapen om olika system avgör hur vi lyckas finna en plats där, och därmed överleva.
– Det är inte så lätt att klara sig själv. Och kommer man från ett annat land och måste börja från början har man en längre startsträcka, säger hon.
Éva Mag är född i Transylvanien, Rumänien, och kom hit som tioåring. Som konstnär har hon alltid känt sig dålig på figurativt måleri. Men en talang fick hon med sig från sina föräldrar, som båda har arbetat som skräddare. Utifrån mönsterkonstruktioner började hon skapa kroppar av tyg.
Med skulpturer av främst tyg och lera utforskar hon kroppens funktion och hur den värderas i samhället. Skulpturerna är ofta oformliga, i utsatta positioner.
– Kropparna ligger på golvet och kommer inte upp. Den rörelsen har jag tänkt mycket på. Bilden av personen som står på egna ben är någon med ryggrad. Men om allt går sönder så faller man, säger hon.
Räds en lockdown
En video från installationsverket "Dead matters Moves", gjord på en performancefestival i USA, visas i utställningen. Där tar Éva Mag dansares hjälp för att få kropparna att röra sig. På lerfigurerna kan de agera ut sina begär.
Funderingarna kring vad som håller oss uppe i motgångar binder samman utställningen, och Éva Mag tycker att tankarna blev kusligt aktuella under coronakrisens isolering.
– Ickerörelse är på alla sätt fruktansvärt. Det är naturligt med rörelse. Så vad som håller alla uppe nu är hoppet om att vi snart får komma ut ur våra lägenheter.
Krisen har fått Éva Mag att inse att hennes pappa sysslar med självhushållning. Han har tagit vara på saker, och sett möjligheter och funktion där andra ser skräp. "Det finns en plan för det här" är hans ord.
– Folk som samlar saker så här, eller som liksom pappa har tanken att kunna klara sig själv – det är till dem vi alla kan åka om apokalypsen kommer, för där finns en vedugn, och saker man kan återanvända. Det är inte uttalat, men det finns ett miljötänk i självförsörjningen.