Det är ovissa tider för bröderna Mael, liksom för i princip alla andra inom deras skrå. På varsitt håll sitter de hemma och väntar på besked om vad som ska hända framöver. Kommer de iväg på den turné som bland annat inkluderar ett stopp i Sverige i höst? Hur blir det med premiären av deras musikal "Annette", med Marion Cotillard och Adam Driver i huvudrollerna?
Ingen vet. Under tiden sysselsätter sig Ron Mael, som är tre år äldre än sin bror Russell och nu har hunnit bli 74, med att ta promenader. Förut brukade han stöta på en annan poplegendar: The Beach Boys låtskrivargeni Brian Wilson.
– Det var helt surrealistiskt att gå runt där med honom, inte minst för att ingen annan troligtvis visste vem han var. Men nu har jag inte sett honom i parken på snart två år. Han ägnar sig kanske åt någon annan form av motion, säger Ron Mael.
"Svårare för varje skiva"
Med "A steady drip, drip, drip" rör sig Sparks både framåt och bakåt i tiden. Musiken är omedelbart igenkännbar för alla som vant sig vid brödernas sprättigt teatraliska pop.
De visar också att de har nya trick som de drar ur hatten på exempelvis "Iphone", en låt vars text låter som en uppsträckning från valfri farfar men vars produktion urartar i en industriell mardrömsgestaltning.
– För oss är utmaningen alltid att komma på hur vi ska sätta vår musik i en ny kontext på sätt som känns fräsch och vital. Det blir svårare för varje skiva vi gör, säger Russell Mael.
– Det finns några hörnstenar i Sparks: Rons låtskrivande, min sång och våra personligheter. När vi går in i studion hoppas vi alltid att vi kan skapa något som berättar vilka vi är på ett samtida sätt för någon som inte är bekant med vår musik. Det är outtalat mellan oss, men båda vet att det är så.
Något som också är outtalat är albumtitelns betydelse. Vad menas med "A steady drip, drip, drip"?
– Innan vi hade titeln hade vi omslagsbilden, som föreställer våra ansikten mot en kulört bakgrund med färg som droppar på Ron. Det går såklart att tolka titeln på flera sätt. Den skulle kunna syfta på vår karriär, att vi har hållit en stadig utgivningstakt, säger Russell Mael.
– Men det finns så många andra kopplingar som går att göra, till exempel hur vi bombarderas av ett ständigt informationsflöde. Vi vill inte gå ut och säga att det finns en specifik betydelse.
"Skänk från ovan"
Föga överraskande är duons förhoppning att allt det här – pandemin, nedstängningen, livekulturens hjärtstillestånd – ska vara över snart. Under tiden har åtminstone Ron Mael omvärderat en av sina gamla käpphästar.
– Förr i tiden ogillade jag verkligen hela konceptet med att strömma musik eller film via nätet. Men i ett sådant här läge är den möjligheten en skänk från ovan. Inget kan ersätta känslan av att sitta i en biosalong eller konsertlokal, men vi är så tacksamma för att vi ändå kan nå ut med vårt album. Det finns inget som viruset kan göra för att hindra det.