Lydia Sandgren skrev romanen som var på allas läppar, och kulturdelarnas debattsidor i våras. Att "Samlade verk" får ännu mer uppmärksamhet tycker hon är "asroligt". Men hon har inte vant sig vid att ha katapulterats in i offentligheten än.
– Det har varit omtumlande, roligt och lite chockartat. Jag har inte riktigt landat i det än. Men jag är väldigt glad över all läsning, alla tankar och samtalsviljan som boken verkar ha väckt både hos den läsande allmänheten och litteraturkritikerna, säger hon.
Att romanen blir så uppskattad tror hon själv kan ha att göra med att där finns något som alla från tonåringar till 80-åringar kan känna igen sig i.
– Den handlar om saker som väldigt många kan relatera till: att bli äldre, att möta livet, att gå från att ha drömmar och fantasier om framtiden till att försöka realisera dem och sedan försonas med att det inte blir som man har tänkt sig. Det är något som vi alla behöver befatta oss med. Likaså att älska andra människor och att det ibland går vägen och ibland inte gör det, säger hon.
En ny bransch
Även Annika Norlin hyllades för sin debut, novellsamlingen "Jag ser allt du gör" som nu nomineras. Hon tycker att det var läskigt att ta sig in i en ny bransch.
– Jag har haft en rädsla för att jag får göra den här boken för att jag redan är ett namn. Därför var jag väldigt noga med att inte ge ut någonting innan jag visste att jag verkligen gillade det själv, säger hon och kallar nomineringen för en stämpel på att det trots allt blev bra.
Inte heller Arash Sanari, som nu nomineras för "Sverigevänner, Historien om hur pappa och jag försökte bli svenskast på Tjörn", kommer från den litterära världen. Ganska nyligen visste han enligt egen utsago inte ens vad Augustpriset var.
– Min förläggare ringde och flämtade häftigt i telefonen med beskedet, som det tog några minuter för mig att smälta. Nu känns det otroligt roligt, säger han och uppskattar både erkännandet och att så många har hört av sig under året.
– Dels människor, ofta exiliranier, som skriver att jag lyckats beskriva deras barndom och föräldrar, men också många svenskar som tycker att de fått en mera nyanserad bild efter att de läst boken.
Glädje i förskott
En av veteranerna i sammanhanget är Klas Östergren, som nomineras för "Renegater".
– Jag var ganska överraskad, och det är trots allt tredje gången så jag har lärt mig att ta ut glädjen i förskott, säger han och att förklarar att han gläds oavsett hur det går sen.
Inledningsvis handlade en stor del av uppmärksamheten kring boken om hans skildring av bråken i Svenska Akademien. Själv karaktäriserar han romanen som "vemodig" snarare än arg och framhåller att den sätter punkt för en fiktiv värld som han har levt med i snart 40 år.
– Det var ett ganska smärtsamt farväl. Det var inte med någon lättnadens suck som jag nådde slutet. Jag hade sett fram emot det med viss bävan och det var ganska känslosamt att skriva. Sedan lever jag ju i en ålder då människor omkring en dör och jag tycker man för jämnan har någon sorts sorgbearbetning som pågår.
Även barnboksförfattaren Åsa Lind är nominerad på nytt, med "Kom dagen, kom natten" som hon gjort tillsammans med Emma Virke. Boken skildrar ett barn och en trollslända under en sommardag, men leder också in i nattens drömvärld.
– Det är från barnets perspektiv men ordet "jag" finns inte med förrän på sista sidan. Det bidrar till att göra stämningen och berättelsen allmängiltig. Men det landar i ett jag som ser framåt, som har levt igenom en dag och en natt och som därigenom blir någon annan, säger Åsa Lind.