Det har gått bra för Sverige i Eurovision Song Contest de senaste tio åren. Förutom Loreens och Måns Zelmerlöws segrar har det blivit två tredjeplatser – och snittplaceringen i finalen är 4,8. Men det är inte bara i de svenska bidragen som Sverige dominerar.

Åtta av årets låtar är skrivna av personer från musiklandet i norr. Jimmy "Joker" Thörnfeldt ligger bakom Tusses "Voices" tillsammans med Linnea Deb, Joy Deb och Anderz Wrethov, men han har även skrivit San Marinos och Cyperns bidrag.

– Sverige gör alltid ett bra jobb, i musikbranschen är det svenskar överallt, men också bland koreografer och de som hjälper till bakom scenen, säger han.

Thörnfeldt upplever att han alltid blir bra bemött som svensk låtskrivare. Samtidigt berättar han att pressen blir högre när han skriver för blågul flagg – eftersom Sverige alltid "har ögonen på sig".

– Alla säger att "Sverige går det alltid så bra för" och det kan vara lite tungt att bära den stenen hela tiden. Folk förväntar sig att det alltid ska gå bra, så är det nog inte för andra länder, säger han.

"Max Martin banade väg"

Malin Christin är en av tre svenska låtskrivare bakom förhandsfavoriten Destinys bidrag "Je me casse", som tävlar för Malta. Även hon upplever mest positiva reaktioner inom branschen när hon säger att hon är svensk.

– Jag tror att det har att göra med att Max Martin och Cheiron-studion banade väg för alla på 90-talet. Sedan har vi otroligt bra skolor och det anses som en möjlighet att jobba som låtskrivare i Sverige, säger hon.

Sacha Jean-Baptiste är en av flera svenska nummerkreatörer i årets tävling – i år ligger hon bakom fyra bidrag. I Bulgariens, Irlands och Maltas tävlingsbidrag finns flera svenska dansare och körsångare på scenen – och högste chefen för Eurovision är svenske Martin Österdahl.

"Avundsjuka" fans

Men bara för att det går bra för Sverige betyder inte det att alla hejar på landet – framgångarna kan snarare väcka avundsjuka bland övriga deltagare, enligt William Lee Adams, grundare av fansajten Wiwiblogs och journalist på BBC.

Ett exempel från tidigare år är att fans har ställt sig upp och buat i pressrummet när det är Sveriges tur att uppträda. Men enligt Lee Adams är det viktigt att skilja på de "vanliga fansen" och "superfansen".

– De vanliga fansen, som ser showen samma kväll som den sänds, ser på Sverige som hjälten i Eurovision. De levererar alltid kvalitetslåtar som hörs på radion, säger Lee Adams.

– Med superfansen är det annorlunda. Jag tror att vissa är lite avundsjuka för att Sverige överträffar alla andra. Just de kanske inte röstar på Sverige, men majoriteten är vanliga fans som inte bryr sig om historien, de bryr sig bara om musiken.

Han påpekar att Sverige, trots ytan, är stort när det kommer till musik. Det gäller även utanför Eurovision.

– Jag kommer från USA och när jag lyssnar på radio där, vem skriver mina favoritlåtar? Max Martin. Men jag tänker inte så mycket på det eftersom Britney framför låten, eller Katy Perry. Det är inget kontroversiellt i USA eller Kanada att alla hits görs av svenskar, men i Eurovision är det annorlunda, säger han och fortsätter:

– Anledningen till det är att folk tror att det ska handla om landet och en nationell identitet, det är där det blir komplicerat. Azerbajdzjan kan till exempel ha en låt skriven av svenskar, men får den att låta som alla andra azerbajdzjanska låtar.

Även Christer Björkman, tidigare tävlingsproducent för Melodifestivalen och numera kommentator, håller med om att Sverigebilden i Eurovision är komplex.

– Vi är väldigt framgångsrika, det finns många svenska upphovsmän och kreatörer som åker runt i Europa och gör nummer. Den dominansen tas emot lite dubbelt. En del tycker att vi är för mycket, och att vi syns och hörs mycket, men en del tycker att det är toppen.

TT: Tror du att det påverkar röstningen?

– Jag kan inte föreställa mig det. Den missunnsamheten kan finnas i fankretsar, bland hardcorefansen. Bakom scenen märker vi ingenting sådant, och bland tittarna kan jag inte förställa mig att de tänker på det.

Samtidigt påpekar han att Sverige inte alltid har haft en ledande position i musiktävlingen.

– I min ungdom hette Sverige i stället UK, Frankrike och Luxemburg, som fullkomligt ägde varje år och alltid låg på topp tio. De levererade bra och snygga hits, jag älskade det. Som tittare älskar man tryggheten i att vissa länder levererar bra.