På Östgötateatern kom vårens virusutbrott vid sämsta tänkbara tidpunkt. Två populära föreställningar fick ställas in och månader av planering gick om intet. Samtidigt låg teaterns digitala arbete "långt efter", enligt teaterchefen Nils Poletti. För att kunna fortsätta nå publiken behövde man ställa om – och det fort.
Tre månader senare konstaterar Nils Poletti att "nöden kan vara kreativitetens vän".
– Alla på teatern, från ledningen till medarbetarna, fick en "crash course" i digital utveckling. Det har väckt en oerhörd kreativitet hos personalen och det är en stor vinst, om man nu kan prata om vinster i den här situationen, fortsätter han.
Sommarsatsning på skräck
Nils Poletti medger att han tidigare varit skeptisk till att tillgängliggöra teater digitalt. Den uppfattningen har han nu omvärderat.
– Digitalisering har känts som ett politikernas modeord. Jag har alltid tänkt att mötena med publiken inte kan ersättas. Men nu når vi en ny publik.
Resultatet av Östgötateaterns digitala "crash course" blev en så kallad "digital scen" på hemsidan, vilken under april och maj hade 14 000 besökare. I onlinebiblioteket finns bland annat fjolårets snackis på teatern, cirkusföreställningen "The last fish", och filmen "Dumar", som egentligen skulle ha blivit en teaterföreställning men som formades om när repetitionerna avbröts.
– Avfilmad teater blir sällan bra, då funkar film bättre, säger Nils Poletti.
Omställningen har också lett till att Östgötateatern satsat extra på radioteater. Det fortsätter man med i sommar, när man varje lördag publicerar en Edgar Allan Poe-novell i uppläsning av skådespelaren Sven Angleflod.
– Ambitionen är att fortsätta med digitala påhitt även i höst, säger Nils Poletti. Det är inte det vi ska ägna oss åt i huvudsak, men det är ett till verktyg för oss att nå publiken och utveckla publikupplevelsen.
Hoppas på onlinearkiv
Nationalscenen Dramaten i Stockholm lanserade sin strömningstjänst Dramaten Play i mars i år. Sedan dess har tjänsten erbjudit såväl äldre inspelade föreställningar som nytt originalmaterial, i sommar bland annat monologserien "Osäkerhetens tid" med bidrag från ett tjugotal teatrar runt om i landet, och haft cirka 210 000 visningar.
– Det jag tycker är unikt med teater, i en tid när vi mer och mer sitter framför skärmen, är det levande mötet i rummet. Men med det sagt är jag imponerad av hur snabbt vi kunde ställa om, säger Dramatens chef Mattias Andersson, som menar att Dramaten Play fått mycket bra respons från publiken.
Att Dramaten, med flera teatrar, har haft möjlighet att visa äldre föreställningar via sina sajter under våren beror på tillfälliga upphovsrättsavtal mellan Svensk Scenkonst och Dramatiker- och Teaterförbunden. När avtalen löper ut är oklart, men Mattias Anderssons förhoppning är att teatern ska kunna hålla sig med en digital samling även i framtiden.
– Det är en fantastisk tjänst att kunna erbjuda, dels för folk som inte har möjlighet att ta sig till Dramaten, men också arkivmässigt, säger han.
Kräver teknikutveckling
Samtidigt menar Mattias Andersson att en fortsatt digital satsning också måste innebära en teknikutveckling. Hur ska teater på skärm kunna nå ut i konkurrens med stora strömningstjänster och konstanta flöden rörlig bild?
– Man måste fundera på vad som är det unika med en teaterupplevelse och hur man kan dokumentera det filmmässigt, säger Mattias Andersson.