Konstnären John Bauer är allra mest förknippas med troll och andra varelser från våra svenska skogar. Hans konstnärskap är länken som binder samman en större värld i en ny utställning på Waldemarsudde i Stockholm. Av de totalt 150 målningar, akvareller, teckningar, skulpturer och videokonst är 60 av verken Bauers. Han var förgrundsgestalt till en strömning av "besjälad natur" inom konsten i början av 1900-talet som nu blandas med samtidskonstnärer, exempelvis Maria Fribergs skogsfotografier.
– Vi har för första gången satt in Bauers konstnärskap i en samtida nordisk kontext. Vi vill berätta och visa att Bauer inte var den enda som skildrade naturväsen, säger museichef Karin Sidén.
Projiceringar av erotik
Många av de skogsväsen som ställs ut i “Trollbunden” förekommer i folksägner från det gamla bondesamhället.
– Det finns mycket vidskepelse men också sedelärande exempel. Ibland beskrivs trollen som väldigt elaka och giriga. Men ibland kunde de, som hos Bauer, se snällare ut. I älvorna fanns en erotisk underton om att de förledde männen och fick dem att tappa förståndet. Även Näcken och Strömkarlen var sådana som drog ned människor i fördärvet med sitt spel. Det finns mycket projiceringar i de här verken, säger Karin Sidén.
Hon berättar att utställningen i flera fall visar exempel på en identifikation mellan konstnären och gestalten.
– Det är så man ofta har tolkat Ernst Josephsons Näcken, ett slags oförlöst kärlek och sexuell längtan som inte kommer till uttryck fullt ut. Man får en känsla av att John Bauer identifierade sig en del med troll. Han skrev i ett brev till sin fru Ester Ellqvist-Bauer att “ömsom är jag John Bauer, ömsom är jag troll” och det är ju likt konstnären som ofta är en outsider, säger Karin Sidén.
Troll för samtiden
Bauers motiv ingår i symbolismen, en internationell konst och idéströmning som fick fäste i Norden på sent 1880-tal. Den skiljer sig från realismen och flyttar fokus från den yttre världen till det inre, där känslor och stämningar projiceras på natur.
– Naturväsen förutsätter en magisk natur. Därför har vi lånat in verk som visar mystiska skogar, ängar med dimslöjor där man kan tycka sig se älvor dansa och mörka mystiska vattendrag, säger Karin Sidén.
Utställningen kommer vältajmad efter en sommar när många har sökt sig till skogsvandringar som en följd av coronapandemins restriktioner. Men skogen har fått en viktigare roll för ett ökat klimatmedvetande och även spirituellt sökande. Karin Sidén tar upp den kritikerhyllade filmen "Gräns" (2018) som använder trollen som metafor för människor utanför normen.
– Det är det här utanförskapet som många faktiskt kan känna, där kan man också identifiera sig med den här typen av väsen som lever annorlunda, som ser annorlunda ut, men som också har känslor och ett berättigande, säger Karin Sidén.
