Nyligen släpptes "Tiger", en Netflixdokumentär om golfstjärnan Tiger Woods fullkomligt osannolika karriär men också om oket det innebar att ofrivilligt utses till den som skulle frälsa såväl sporten som mänskligheten. I någon mån har Edson Arantes do Nascimento, Pelé, en liknande historia. Han råkar vara bra, eller nej förlåt mästerlig, på fotboll men blir även "killen som börjar lösa Brasiliens så kallade blandraskomplex". En inte så liten uppgift.
"Pelé" skildrar Pelés väg från ungt stjärnskott till nationalhjälte under en turbulent tid i Brasiliens historia. Hans barndom är inte olik många andra framgångsrika fotbollsspelares: lille Pelé lirar med kompisarna hemma på gatan och anser själv att det är pappa som är världens bäste fotbollsspelare. Ben Nicholas och David Tryhorn ser till att vi får följa Pelé från 1950-talet, genom de stora segrarna och de få motgångarna fram till efter guldet i VM 1970.
Det är absolut fascinerande att se en stjärna växa fram, hur den unge fotbollstalangen plötsligt är den som alla vill ha som pojkvän, bror eller granne. Digert nyhetsklippförråd och arkivmaterial mejslar fram bilden av den ständigt leende och karismatiske Pelé, som sågs som en kunglighet och blev själva symbolen för brasiliansk frigörelse.
Han går från att vara fotbollsspelare till en nationell institution – något som blev möjligt i och med tv-mediets intåg. Det är oerhört intressant att följa hur Brasilien växer med honom, hur han gör brassarna stolta och hur fotbollen identifierade dem.
Det var lyckliga tider fram till 1964 års militärkupp med efterföljande diktatur. Och att Pelé själv intervjuas i filmen hade kunnat ge svar på många frågor, bland annat den som har följt honom genom hela hans vuxna liv – varför han duckade alla frågor om just diktaturen. Om Muhammed Ali stod upp för sina politiska ideal – varför kunde inte också Pelé göra det? Alla önskade att han skulle ta parti, men Pelé gled skickligt undan och i och med med undanglidningarna kom kritiken om att han skulle vara diktaturens nickedocka.
"Pelé" ger egentligen inga svar på hur han verkligen tänkte och kände. Å andra sidan kanske det är självklart: En diktatur är en diktatur och den som står upp mot den kan både gripas och torteras. Och som Pelé själv säger:
"Jag var ingen stålman, ingen mirakelgörare. Jag var bara en person med gåvan från Gud att kunna spela fotboll. Jag gjorde mer för Brasilien genom att spela fotboll."