Arsène Lupin är en av de där klassiska figurerna inom fransk kriminallitteratur. En rad böcker, skrivna av Maurice Leblanc, publicerades i början av 1900-talet, och har givit upphov till en rad filmatiseringar. Den första kom redan 1909, det har sedan blivit tv-serier och filmer producerade inte bara i Frankrike utan också i till exempel Japan.
Den nya serie, som visas på Netflix, handlar inte om Lupin i sig, utan om personer som är besatta av och inspirerade av den klassiske gentlemannatjuven. Huvudperson är Assane Diop (Omar Sy), som vill undersöka om hans far verkligen var skyldig till det brott han anklagades för och som fick honom att begå självmord i sin cell. Assane har alltid älskat böckerna om Arsène Lupin och har tillägnat sig många av dennes färdigheter, inte minst när det gäller att begå de perfekta brotten och att exempelvis omärkligt både ta sig in i och ut från ett högbevakat fängelse.
Den mäktiga släkten Pellegrini är målet för Assanes undersökning, och ju närmare han kommer sanningen, desto farligare blir det både för honom och dem runt omkring. Även hans ex-hustru och deras son dras in i härvan. Hur det slutar vet vi inte än – Netflix brukar ju lägga ut sina serier i sin helhet, men när det gäller "Lupin" finns än så länge bara de första fem avsnitten tillgängliga. När de två återstående kommer är i alla fall vad jag vet ännu inte officiellt.
Fast det är värt att vänta på dem. Det här är en inte alls oäven serie, som blandar thriller med komedi, och där det är okej att vissa händelser känns lite väl otroliga. Jag köper det, det måste man göra när det gäller en story om en gentlemannatjuv som klarar av i princip allt.
Stor del i detta har Omar Sy, denne oerhört karismatiske skådespelare, som fick sitt genombrott med "En oväntad vänskap" 2011 och sedan dess har blivit en internationell stjärna med roller i de flesta genrer. Men det är i komedier eller, som här, thrillerkomedier som han är som bäst. Hans charmerande leende och övertygande svada gör inte bara att de andra rollfigurerna köper det han säger och gör, det gör även vi i publiken.
Ett plus också för att man gjort sig stor möda att använda Paris som spelplats, från Louvren till ruffiga miljöer. Det ger miljömässig autenticitet till denna klart underhållande skröna.