Tonen sätts direkt. Två stackars småpojkar bevittnar på nära håll ett brutalt mord och man förstår att det här kommer att bli en hårdkokt och blodig historia. 20 år senare får den ene av pojkarna, den unge börsmäklaren Adam, besked om att hans gangsterboss till pappa är död och att det är dags att resa hem och gå på begravning. Till begravningen kommer också hans storebror Jakob, men till skillnad från sin lillebror har Jakob ingen lust att stanna kvar på gravöl. Han är nämligen nyutexaminerad polis och vill aldrig mer ha med sin dysfunktionella familj att göra.

När Adam rotar i pappans dödsbo hittar han ett stort parti med hasch och med hjälp av det får han för sig att bygga ett kriminellt nätverk tillsammans med sina småfifflande barndomsvänner. Samtidigt värvas Jakob till en specialstyrka inom polisen som ska bekämpa narkotikahandel. Snart ska brödernas vägar mötas på nytt.

Bakom "Blodsbröder" står bröderna Milad och Mehdi Avaz, som har varit lovande namn i den danska filmvärlden i några år nu. När de tar sig an krimseriegenren gör de som i sina tidigare långfilmer, med hjälp av visuellt snygg och tekniskt skicklig vardagsrealism. Det här är välskrivet, rappt och spännande på patenterat danskt gangsterfilmsmanér.

Samtidigt känns storyn lite standardmässig. Storögd icke-gangster ger sig in i gangsterbranschen och råkar ta sig alldeles för mycket vatten över huvudet. Oskiljaktiga pojkar skiljs åt och hamnar genom ödet på kollisionskurs som vuxna. En nybakad snut med trasslig bakgrund slits mellan sina lojaliteter. Vi har sett mycket av det här förut.

Men i sin trånga gangsterkostym är det ett välspelat drama. Huvudrollsinnehavarna Andreas och Sebastian Jessen bär serien framåt och att de är bröder på riktigt skänker också en extra dimension till historieberättandet. Och Lars Mikkelsen är ju bra i allt han är med i.

Det bakomliggande temat med hur ett riktigt risigt faderskap ligger som en mörk skugga över nästa generation gör att det här är väl värt att sträckkolla en regnig sommardag.