Det finns inte mycket som går upp mot en bra västernfilm. Tänk Sergio Leone, tänk Clint Eastwood, tänk ”Förföljaren”, tänk ”Det vilda gänget” – filmer som går att se om gång på gång. Tyvärr har genren numera fallit lite i glömska, även om det då och då görs goda försök, typ ”Bone tomahawk” och ”Django unchained”.
På 1960- och 70-talen vimlade det av västernserier på tv, det gör det inte längre. Det enda minnesvärda är den utmärkta Netflix-serien ”Godless” härom året.
I ”The good lord bird” hamnar vi i det sena 1850-talets USA och möter John Brown, abolitionist som avrättades för sin kamp mot slaveriet och vars död till viss del bidrog till att inbördeskriget startade (det är honom det sjungs om i ”John Brown's body lies a-moldering in the grave”).
Han spelas av Ethan Hawke, som också har producerat och varit initiativtagare till serien. Det är mycket uppenbart att Hawke trivts med att spela Brown, denne framställs som stundtals bindgalen, stundtals förnuftigt resonerande. Det ligger nära överspel, men Hawke lyckas hålla det på rätt sida.
Med sig har han förutom sina beväpnade män en ung svart pojke, som Brown tror är en flicka (Joshua Caleb Johnson, lysande), döper till Onion och klär i kvinnokläder. Ja, Brown är som sagt stundtals bindgalen, behandlingen av Onion är ett bra exempel på detta.
Är ”The good lord bird” bra? Är detta den serie som vi västernälskare längtat efter? Nja, inte riktigt. De ofta skitiga miljöerna känns rätt, de shootouts som förekommer skildras som en kombination av förvirring och brutalitet på ett, föreställer jag mig, realistiskt sätt, och skådespeleriet är bra över lag.
Men – serien är också gjord som en sorts svart komedi. Det ska vara roligt, men det fungerar inte, utan skapar bara förvirring. Det skulle vara mycket mer intressant att få se en film eller tv-serie som behandlar storyn om John Brown rakt och realistiskt. Det är en intressant person, som haft större betydelse än bara den att vara omsjungen i en känd låt.
