Spansk regissör och showrunner. Skådespelare från England, Danmark, Sverige, Japan och Spanien. Historia som utspelas i Antarktis. Visst låter det som det som brukade kallas "europudding" – en produktion som mer gick ut på att vara alla samproducenter till lags än att göra någonting bra.

Men "The head" är ingen europudding. Det är en helt habil thrillerberättelse, en klassisk whodunit med vändningar och en upplösning som jag inte såg komma. Med sina sex timmar dras storyn dock ut lite väl mycket, jag hade hellre sett den serveras i en tät långfilmsförpackning.

På en forskningsstation i Antarktis är det dags för sex månaders natt och en grupp forskare bereder sig för att tackla detta. Ett halvår senare kommer en grupp kollegor, ledda av dansken Johan. Alla är oroade, det har inte gått att kommunicera med gruppen på Antarktis på länge. En av dem är Johans fru Annika.

Det man hittar är en forskningsstation där något mycket allvarligt har hänt. Man hittar döda kroppar, flera personer är försvunna och den unga läkaren Maggie hittas gömd i ett skåp, traumatiserad och med minnesförlust. Johan börjar förhöra henne, gradvis börjar hon minnas och berättar vad som hänt – men i klassisk whodunit-tradition är det inte givet att vi ska lita på det hon säger.

Jag tror inte jag ska säga mer om handlingen här. Den hoppar fram och tillbaka mellan nutid och tillbakablickar, några gånger tillbakablickar i tillbakablickar, historien ändrar sig beroende på vem som talar, våra misstankar riktas mot olika karaktärer. Och alla tillåts de tala sina egna språk, det är engelska, spanska, danska och svenska.

Det finns en underton av kritik mot hur kvinnor behandlas, såväl när det gäller sexuella trakasserier som hur män tar åt sig äran för vad som är gemensamma forskningsresultat, men det tas inte så långt som man borde ha gjort. "The head" är en klart sevärd thrillerserie, men det hade varit intressant att se vad som blivit resultatet av en uppstramad, mer politisk hållning i långfilmsformat.