Jag har varken sett gamla svartvita "Perry Mason" eller läst Erle Stanley Gardners böcker. Min enda relation till Perry Mason är ett gammalt trist sällskapsspel som råkade finnas i släktens sommarstuga när jag var barn.
När figuren återuppstår hos HBO är det nog sådana som jag som man har i åtanke. Vi som gillar grisiga och påkostade HBO-serier och som inte alls tar illa upp när man ger gamle Mason en ganska respektlös "Dark knight"-behandling.
"Ingen erkänner i vittnesbåset", får vår hjälte veta. Och det känns lite som en idiotförklaring snarare än en kärleksfull blinkning till stjärnadvokatens patenterade specialare att lura den verklige gärningsmannen att erkänna inför juryn.
Faktum är att han inte ens har hunnit bli advokat här. Det här är ett slags ursprungshistoria där Mason (Matthew Rhys) hankar sig fram som privatdetektiv i 1930-talets Los Angeles när serien börjar. Han är veteran från första världskriget och lider av svårartad PTSD, super hårt, har senapsfläckar på slipsen och tar sig an sjaskiga uppdrag som att smygfotografera en filmstjärna med speciella sexuella böjelser.
Livet tar dock en oväntad vändning när Mason får i uppdrag av sin gamle mentor, advokaten EB Jonathan (John Lithgow), att luska i ett fruktansvärt mord på ett spädbarn, med kopplingar till en skum väckelserörelse.
Det mesta är skit i Perry Masons nygamla värld. Det här är ett samhälle härjat av den stora depressionen, rasism och kvinnoförtryck av den gamla skolan samt ett korrumperat polisväsende. Det där mördade spädbarnet är bland det första som tittaren stöter på, och är nog stark tobak för den som har bänkat sig för lite nostalgiskt domstolsmys.
Men spännande är det hur som helst. Okej, historien trasslar till sig litegrann och man önskar att den kunde utspelas lite mer i domstolen. Men atmosfären och miljöerna är perfekta och serien är strösslad med duktiga skådespelare. Matthew Rhys gör ett fint jobb som återhållen noir-antihjälte och Tatiana Maslany är rent fantastisk som väckelsepredikant. Att se John Lithgow och Stephen Root stångas i rättssalen är nästan värt att kolla bara för det.
