Goth-operan "Penny dreadful" har knoppat av sig i en ny serie. Den här gången har skaparen John Logan städat ut monster och litterära figurer, flyttat fram handlingen ett halvsekel och bytt ut Londons viktorianska smog mot ett solgassande Los Angeles 1938.
Serierna hänger egentligen inte ihop på annat sätt än att "City of angels" sägs vara en "andlig efterträdare". Det betyder nog att serien liksom sin föregångare hämtar sitt bränsle från välbekanta kulturella referenser. Det här är en tydlig kärleksförklaring till hårdkokt västkust-noir, som vi sett den i Raymond Chandlers klassiska deckarhistorier, via "Chinatown", "LA Konfidentiellt" och tv-spelet "LA noire".
Unge Tiago är LA-polisens första latinamerikanske kriminalare. Redan första dagen på jobbet får han ta sig an ett kusligt ritualmord med kopplingar till mexikansk folktro på en rik familj. Samtidigt slits han mellan lojaliteterna mot sin familj och poliskåren när en våldsam konflikt mellan vita och mexikaner blossar upp. Samtidigt har både nazistspioner och ett gäng obehagliga bibelfanatiker fuffens på gång.
Bakom kulisserna lurar demonen Magda, syster till dödsängeln Santa Muerte. Hon kan anta olika mänskliga skepnader och hon eldar på våld och kaos genom att manipulera de intet ont anande rollfigurerna.
Det hela är ganska trassligt och överlastat, i alla fall i de tre första avsnitten som har varit tillgängliga för recensenter. Det finns många historiespår som känns intressanta, men än så länge tar de mest ut varandra.
Många figurer är också rätt platta och karikatyraktiga. Särskilt på skurksidan. Den korrupte kommunpampen som skamlöst piskar upp rasism för sina egna syften, Indiana Jones-nazisterna, de läbbiga kristna knasbollarna. Det känns lite som ett galleri av Dick Tracy-bovar, som gör sitt bästa för att skriva oss på näsan och pressa in historien i nutidens kulturkrig.
Men Natalie Dormer gör ett hästjobb med att spela Magdas olika demoniska reinkarnationer. Att hon kan briljera som illmarig ränksmidare har vi sett förut i serier som "Game of thrones" och "Tudors" och det är roligt att hon får så mycket utrymme här. Och Nathan Lane är oemotståndlig som Tiagos buttre gamle polispartner.
Rent visuellt funkar det pastischartade dock bättre. Serien är faktiskt riktigt snygg. Los Angels och dess invånare målas genom ett pastellfärgat filter och stor möda har lagts på miljöer, kläder, bilar och detaljer.