”Normala människor” av irländska Sally Rooney, som kom 2018, blev en litterär succé både publikt och kritikermässigt. Rooney träffar så rätt i sin skildring av lusten och plågan i ung kärlek att det finns läsare som menar att det är den bästa bok de någonsin har läst.

Är det möjligt att överföra någonting sådant till film eller tv utan att göra läsarna besvikna? Ja, i alla fall om man har den fingertoppskänsla som Rooney, Alice Birch och Mark O' Rowe besitter. Tillsammans har de skrivit tv-manuset, och även om tolv avsnitt kan kännas långt, så förtvivla inte – de ligger nämligen på runt 30 minuter styck. SVT lade ut de första sex i ett svep, de andra sex kommer i ett annat svep – perfekta att sträcktitta på under två kvällar.

Storyn är enkel. Marianne och Connell möts i skolan. Han är den populäre fotbollsspelaren som flickorna trånar efter. Marianne är en enstöring som käftar med alla. Connell kommer från ett arbetarhem, Marianne från överklassen. Mot alla odds blir de ett par, men i hemlighet. Den enda som känner till relationen är Connells mamma, som städar åt Mariannes familj.

I serien får man följa relationen under ett antal år, när de båda har flyttat från den lilla stad de bor i och börjat på universitet i Dublin. De gör slut, de träffas igen, de blir ihop på nytt, men gör åter slut på grund av ett missförstånd. Det är så uppenbart att de ska vara ett par, och vi i tv-soffan lider lika mycket som de själva gör när de bryter upp från varandra. Vi känner igen oss i hur det är att vara unga och nyförälskade och hur otroligt lätt det är att ett förfluget ord eller en omedveten handling plötsligt sätter stopp för förälskelsen.

Men det skulle inte vara så oerhört bra om skådespelarna inte fungerade. Och Daisy Edgar-Jones och Paul Mescal är perfekta. Det finns inte en felaktig ton, inte en felaktig gest, inte ett felaktigt ögonkast i deras samspel. Man tror verkligen på dem som Marianne och Connell, de tar steget ut från boksidan och blir fullt levande, normala människor.

Det har skrivits mycket om seriens sexscener. Och visst, scenerna är nakna, men inte i någon exploaterande mening. Kameran ligger ofta nära deras ansikten och fångar lusten, nyfikenheten och känslorna i sexakten. Det är fantastiskt bra, och bara en av alla orsaker till att ni genast ska gå in på SVT Play och titta.