Handlingen utspelas i den fiktiva västgötska orten Braxinge. Här vill man som i så många andra småorter se till att ”orten sätts på kartan”. Numera gör man sådant genom att slösa skattemiljoner på onödiga byggprojekt, i Braxinge årgång 1985 gör man det genom att arrangera en korvfestival, och ortens invånare uppmanas att delta.
Huvudpersoner är tre kvinnor: Barbro (Lotta Tejle), hennes frånskilda dotter Åsa (Emma Broomé) och Åsas tonårsdotter Lena (Elina Sätterman). Den sistnämnda ser fram mot sommarens utlovade språkresa till Hastings, men mamma Åsa har ont om pengar. Barbro erbjuder sig att betala, men Åsa vägrar – Barbro har ett sätt att bry sig om sin dotter som känns alltmer kvävande.
Hon verkar ha svårt att inse att dottern faktiskt är vuxen och inte behöver någon övervakning. Barbro försöker också agera äktenskapsmäklerska, något som inte faller så väl ut, utan i stället leder till att skvallret i den lilla orten tar ny fart.
Det finns inte minst i Lotta Tejles spel ansatsen till någonting bra och engagerande. Barbro vill så väl, hon känner sig negligerad av sin man, hon vill vara till hjälp, hon vill bli uppmärksammad, och Tejle är en så skicklig aktris att hon bara genom sitt minspel och genom sina ledsna ögon kan förmedla detta.
Men tyvärr överskuggas mycket av detta genom buskishumor och en fixering kring sex. Inget tillfälle till ett sexskämt försummas, Lena och hennes bästis försöker få ihop pengar till Englandsresan genom att sälja kasserade porrtidningar och så vidare. Det känns stundtals som en Åsa Nisse-historia uppdaterad med nakenscener. Det är inte fräscht och kul, bara nattståndet.
För två år visade SVT en miniserie som hette ”Systrar 68” och som också var en blick bakåt i tiden. Den var riktigt bra, den kändes fast förankrad i sin tidsperiod och den engagerade. ”Sommaren 85” hade nog möjlighet att gå samma väg, men man tog inte vara på den chansen.
