Under mitten av 1970-talet livnÀrde sig Charles Sobhraj, hans Àlskarinna Marie-Andrée Leclerc och deras kumpan Ajay Chowdhury pÄ att i flera ostasiatiska lÀnder mörda och rÄna frÀmst unga hippies.
De stal ocksĂ„ deras pass och med hjĂ€lp av dessa kunde de under falska namn resa runt och hitta nya jaktmarker. Det var först nĂ€r den unge hollĂ€ndske diplomaten Herman Knippenberg började intressera sig för vad som hade hĂ€nt tvĂ„ försvunna unga hollĂ€ndska hippies som en mĂ„nga Ă„r lĂ„ng undersökning och jakt började. Knippenberg arbetade lĂ€nge i hĂ„rd motvind â varken polis eller diplomatkolleger ville ta honom pĂ„ allvar.
Vad som hĂ€nde tĂ€nker jag inte berĂ€tta hĂ€r. Om du vill veta bakgrunden innan du ser serien sĂ„ finns allt att lĂ€sa bara en google-sökning bort. Men Ă€ven om man redan kĂ€nner till historien blir det spĂ€nnande att följa med i de Ă„tta avsnitten. En stor del i detta har rollsĂ€ttningen, inte minst Tahar Rahim (frĂ„n âEn profetâ och den kommande âThe Mauretanianâ) i rollen som Charles Sobhraj Ă€r ett bra val. Att kalla honom âserpentâ, dvs âormâ, Ă€r mycket pricksĂ€kert. NĂ€r han spanar ut ett nytt offer pĂ„minner han med sitt iskalla utseende om en kobra som bara vĂ€ntar pĂ„ att hugga till â och sin unga Ă€lskarinna har han pĂ„verkat sĂ„ starkt att hon till synes viljelöst följer med pĂ„ allt han gör, och samtidigt höjer radion för att slippa höra skriken nĂ€r tvĂ„ personer mördas i ett angrĂ€nsande rum.
Netflix har uppenbarligen öst in pengar i serien, vi kastas runt i de sydostasiatiska lĂ€nderna och det finns must och fĂ€rg i miljöbeskrivningen. Samtidigt görs hĂ€r vĂ€rldsrekord i tidshopp och det blir till sist mest förvirrande med alla âtre mĂ„nader senareâ, âsju mĂ„nader tidigareâ, âfem Ă„r senareâ, âtre Ă„r tidigareâ. Det drar ner slutbetyget lite.
Men klart sevÀrt Àr det, Àven för den som har tröttnat pÄ true crime-berÀttelser om seriemördare.
