– En stor utmaning var att få den gjord, eftersom vi varken ville ha med Johan Rheborg eller Mikael Persbrandt, biljakter eller jättemycket häftiga sexscener. Vi ville göra den här lilla diskbänksfilmen, säger den debuterande långfimsregissören Henrik Schyffert.

Allt började med att Uje Brandelius skulle göra en föreställning om någonting helt annat, men under repetitionerna diagnosticerades han med Parkinsons sjukdom. Arbetet styrdes om, i stället gjorde han en föreställning om en kille som ska göra en föreställning men som drabbas av sjukdomen. "Spring Uje, spring" gjorde succé på teatrar runt om i landet, och ett av de stora fansen var just Henrik Schyffert.

När det blev aktuellt med en filmatisering fick han ett telefonsamtal.

– När de ringde och frågade "vill du göra det här?" tänkte jag att "jag är den enda i Sverige som kan göra det här, det finns ingen annan", säger Schyffert, och tillägger skämtsamt:

– Uje är lite som Trump, han vill ha lojala medarbetare.

"Filmen är sann"

Uje Brandelius, som konstaterar att han antagligen är den kändaste svensken med Parkinsons sjukdom just nu, var inte särskilt sugen på att dramatisera sitt insjuknande.

– Men livet gav mig storyn och den var lite för bra för att inte göra någonting av den, säger han.

Filmen är inspelad i Uje Brandelius egen lägenhet, tillsammans med hans riktiga familj. Efter lite övertalning gick alla med på att vara med. I filmen medverkar flera personer ur hans liv, till exempel de övriga bandmedlemmarna i Doktor Kosmos.

– Filmen är sann i den meningen att jag har känt och tänkt allting, sedan har jag valt att visualisera vissa saker som kanske kommer inifrån mig för att det ska bli film i stället för att jag sitter och berättar vad jag känner framför kamerorna, säger Uje Brandelius.

Sämsta året

Filmen skulle ha haft premiär i mars, men på grund av pandemin sköts den upp flera gånger. Till slut gick det inte längre, och nu visas filmen för en biopublik på max åtta personer.

– Vi har inget val, nästa år är det ett års filmer som ligger på olika hyllor och ska ut. Vår lilla film kommer fullkomligt att försvinna i det, säger Henrik Schyffert.

Uje Brandelius konstaterar att 2020 är hans sämsta yrkesår någonsin.

– Det är klart att jag vill fortsätta göra konst. Jag vet inte vilken väg jag vill gå nu, jag har gjort mitt livs film och jag inser att jag aldrig kommer att göra en lika bra film igen, säger han.