– Allt svenskt mode börjar med Augusta Lundin, säger Lotta Lewenhaupt, modeexpert och en av utställningens kuratorer.

– Hon var definitivt först i Sverige med att ha ett stort modehus. Det hade tre hela våningar med tio ateljéer, vilket kan jämföras med modehusen i Paris.

Under flera årtionden var Augusta Lundin en auktoritet inom svenskt mode, en skicklig sömmerska och entreprenör. Tidningen Idun anlitade henne som modeexpert. Kungligheter och societetsdamer bar plagg från "Mamsell Augusta" och när Selma Lagerlöf tog emot Nobelpriset i litteratur var det i en klänning från Augusta Lundins ateljé.

Exklusiva mönster

Augusta Lundin var energisk och målmedveten, men tog sig inte från Kristianstad till Paris helt på egen hand. En av grannarna till hennes ateljé var Otto Gustaf Bobergh, miljonär och en av grundarna av världens första modehus – Worth & Bobergh. Han kom att bli en mentor och genom honom fick Augusta Lundin exklusiv tillgång till toiler – mönsterförlagorna till plagg – direkt från Paris.

– Paris kom till Stockholm. Bobergh hämtade inte bara toiler, utan även accessoarer som såldes i modehuset, berättar Anna Bergman, kurator, kostymtecknare och scenograf.

Genom Bobergh fick Augusta Lundin också upp ögonen för det franska sättet att lägga upp arbetet i ateljén. Några sömmerskor sydde bara ärmar, andra bara kjolar, andra broderade. Arbetssättet hade flera fördelar – det gjorde sömmerskorna till experter på sitt område och snabbade på processen.

Unika plagg

Utställningen tar med besökaren till syateljén och salongen, där de fina damerna väntar på sin tur, och in i provrummet. Några klänningsliv har vänts ut och in för att visa vilket arbete som lagts på insidan.

Många av de unika plaggen kommer från privata samlingar och har aldrig tidigare visats. Jakten på plagg har tagit kuratorerna till gods och herresäten där klänningar som i dagens penningvärde hade kostat 20–25 000 kronor har hamnat bland utklädningsgrejerna på vinden. Tidens tand går hårt åt gamla plagg och flera av dem kommer inte att visas igen, de är för sköra. De hittade också plagg som inte går att visa upp alls längre.

– Ullplaggen är helt uppätna, så det som saknas är de enklare vardagsplaggen, säger Anna Bergman.

I ett rum visas klänningar som tillhört friherrinnan Anna Beck-Friis bredvid klänningar från grevinnan Blanche Bonde, "it-girl" vid förra sekelskiftet – båda var stamkunder och det är uppenbart att de var vitt skilda personligheter. Där finns bland annat den enda klänning i utställningen som man också har på bild när ägarinnan själv bär den. Där visas också en aftonklänning från 1908 som går att spåra till House of Worth, det modehus som drevs av Charles Frederick Worth sedan Bobergh lämnat företaget.

Bestämd skånska

Augusta Lundin var inte bara en nytänkare inom mode, hon var även en progressiv arbetsgivare. Hennes anställda hade bland annat betald semester, fick lunch på jobbet och jobbade bara tio timmar om dagen.

Men om Augusta Lundin som person är ganska lite känt. Det finns få kända bilder av henne, ett porträtt blickar barskt från väggen i salongen.

– Hon var kort, satt och lite tjock och hade alltid svarta kläder. Hon talade alltid skånska och var väldigt bestämd, men hon var populär bland personalen, säger Lotta Lewenhaupt.

I samband med utställningen släpps också en bok – "Augusta Lundin. Haute couture på svenska" – den första som skrivits om henne. Efter Thielska galleriet kommer utställningen att fortsätta till Malmö museer och Göteborgs stadsmuseum.