Fem år har passerat sedan Vasas Flora och Fauna albumdebuterade med "Släkt med Lotta Svärd".
Mottagandet blev varmt och albumet, starkt präglat av Österbotten, hamnade på en tredjeplats när TT sammanställde drygt 50 kritikers årsbästalistor.
Uppföljaren "Veneziansk afton" (2017) höjdes också till skyarna av kritikerkåren. Förväntningarna är därför höga när den finlandssvenska trion släpper tredje albumet "Möte med skogsgardisterna” den 17 april.
"Finns en press"
– Visst finns det en press men jag är hellre i den situationen än att det första man gjorde var något som ingen brydde sig om, säger frontfiguren Mattias Björkas, och fortsätter:
– Man kan ju alltid säga att man gör konst för konstens skull. Men samtidigt är man ganska beroende av hur man tas emot, anseendet är viktigt. Det går ju inte att hålla på om ingen bryr sig.
Vasas Flora och Faunas vispop hämtar inspiration från förr, och sången framförs med tydlig österbottnisk dialekt. När Mattias Björkas flyttade från Åbo till Göteborg, och senare Stockholm, blev det tydligt för honom att musikindustrin i Sverige och Finland ser helt olika ut. Och inte på ett bra sätt, som han ser det.
"Tragiskt dålig musik"
– I Finland är inhemsk musik mer populär än här. Sedan Sverige fick smak på musikexporten till USA så är det som att allt som görs ska låta Billboard-vänligt. Och det blir ofta tragiskt dålig musik av det, som jag ser det. Det finns en kruka med guldmynt i änden på den regnbågen som alla siktar mot i stället för att koncentrera sig på konsten.
– Svensk rap är väl undantaget. Den känns inspirerande och utvecklingen går snabbt och alla gör sin egen grej, tillägger han.
"Möte med skogsgardisterna" är i viss mån ett album som handlar om hotad vuxenvänskap och band som klipps när man lämnar hemorten. Om att ha nära vänner som man inte träffar så ofta och om att jakten på det nya har sitt pris.
Låttitlar som "Vi borde stannat på Brändö" talar sitt tydliga språk.
– Hela vår grupp är som en symbol för det här med hotad vuxenvänskap. Vi bor i Stockholm, Helsingfors och i Vasa. Lärde känna varandra i vuxen ålder och ses inte så ofta, men ser oss som nära vänner. Man har flyttat och i någon mån gett upp sina sammanhang i jakten på något nytt. Det är först i efterhand som man inser att något kanske ändå gick förlorat. "Vi borde stannat på Brändö" är mer som någon sorts patetiskt utrop för det.
Spelningar ställs in
Under våren var det tänkt att Vasas Flora och Fauna skulle ha ett antal spelningar i anslutning till skivsläppet, men coronaviruset kom i vägen. Nya konsertdatum svävar i luften, kanske blir de av till hösten. Men det finns ingen anledning att misströsta, menar Mattias Björkas.
– Man kan inte vara så bestört över att ett par spelningar ställts in när kollegor i branschen, ljudtekniker och andra, förlorat jobbet över en natt. För vår del handlar det om att försöka hitta ro i sammanhanget och skriva och göra så mycket musik som möjligt.