Isolerad hemma i Massachusetts, USA, tillsammans med sina blommor och böcker funderar författaren Ocean Vuong över parallellen mellan dagens coronadrabbade USA och tiden efter 11 september. Han var elva år när flygplanen flög in i tvillingtornen.

– Möjligheten som en nationell katastrof ger är att vi förstår att vi är i fara, och att det finns smärta. Vanligtvis döljer vi det. Men när krisen är nationell är rädslan redan införstådd så dialogerna går djupare. Vi öppnar oss mer mot varandra, säger han och minns hur människor sökte sig till poesin efter attentaten – precis som man gör nu.

Men trots all kollektiv längtan efter att läka gick USA ut i krig, konstaterar han. Så vart ledde all poesi?

– Nu förs också fantastiska samtal om vår art och vårt ansvar mot varandra och världen – jag är intresserad av att se hur länge det varar och vad som kommer ut ur det.

Amerikanska smärtpunkter

I Ocean Vuongs hyllade "En stund är vi vackra på jorden" sätter han fingret på flera av de amerikanska smärtpunkterna: Vietnamkriget, en växande vit underklass, rasismen och en skenande opioidkris: allt på ett språk som blommar ut i överraskande metaforer och poesistrofer.

Boken utspelas i en amerikansk småstad, där lekplatserna har taggtrådsstängsel som klätterväxter. Little Dog växer upp med sin vietnamesiska mamma och mormor. Det är sin egen barndom som Vuong beskriver: på grund av Vietnamkriget kom han till USA från Saigon, två år gammal.

– Min mamma var av blandad härkomst. Hennes pappa var en amerikansk soldat så min identitet var alltid knuten till krigets trauma. Jag har alltid velat veta mer om det, säger han.

I skolan stökades den delen av historien dock snabbt över. Krigets narrativ blir alltid manipulerat, av båda sidor, menar Ocean Vuong. Men med Hollywoodfilmer som "Apocalypse now" har USA fått sista ordet, trots att de förlorade.

– För kanske första gången i historien är det förlorarna som berättar historien, hävdar han.

Läkandet kostar

Själv ville Ocean Vuong vända blicken mot hur krigets grymheter lever kvar. Boken är utformad som ett brev till mamman, där Little Dog skriver: "våld var det jag visste om kärlek". Mamman slog honom. Med tunn röst konstaterar författaren att det är självbiografiskt. För både brevskrivaren och läsaren är det införstått att hans ord – på engelska – aldrig kommer att nå fram till henne.

Ocean Vuong vågade heller aldrig riva upp sin familjs smärta med frågor om kriget. Nu är det för sent – förra året gick hans mamma bort, i bröstcancer.

– Jag hade aldrig modet att ställa de svåra frågorna. Så jag baserar personerna i mina böcker på riktiga människor, för att se hur de skulle svara. Det är som en psykologisk ekokammare.

Familjen var inte utan kärlek, inskärper Ocean Vuong. Men den var trasig. Hans mamma och mormor förstördes av posttraumatisk stress, som oftast kopplas samman med soldater.

– Men ända sedan antiken har kvinnor begravt sina döda. Metaforiskt är det fortfarande kvinnorna som begraver dem, och männens döda psyken. Jag ville sätta läkandets pris i centrum. Vi tänker på kvinnor som ”å, en sjuksköterska, en helare, de ger av sig själva, de är mammor”. Men det kostar något, och jag ville skriva om priset.

Subversiv handling

I det våldsamma, trasiga samhälle som Vuong beskriver spirar också skönheten. En kärlek mot alla odds växer fram mellan Little Dog och den vite arbetarkillen Trevor.

Men likt Vuong själv växer de upp under en opioidepidemi. Efter den 11 september sålde läkemedelsföretag djupt beroendeframkallande smärtlindring och flera av författarens vänner fastnade i knarkmissbruk. Den ekonomiska recessionen knäckte dem än mer. Klass dikterar allt i USA, menar Ocean Vuong och efterlyser fler klasskildringar.

– Jag är en akademiker nu, och många av de akademiska debatterna är rasifierade – det handlar om svart, vit, gul. Men under allt det finns klass – det är den största splittrande kraften i det här landet, säger han och pratar om det växande antal fattiga vita som har sökt sig till den högerextrema alt right-rörelsen.

I den miljön premieras en "giftig maskulinitet" som Trevor försöker göra uppror mot – men kan han överleva ett sådant "svek"? undrar Ocean Vuong. Little Dog och Trevor upptäcker sex, och det skildras naket. Men bara på omslaget får pojkarna mötas i en öm omfamning.

– Den giftiga maskuliniteten är så djupt rotad i det här landets identitet. John Wayne, Clint Eastwood: den stela läppen och starke mannen som inte har några känslor. Det förstör män och pojkars chans att ha mer komplexa, intressanta och läkande känslomässiga liv.