"I svenskan förväxlas egenkärlek med självuppskattning. Att jag har haft en god portion av den senare har varit min lycka".
Citatet kommer från Anders Zorn själv och Nationalmuseum har tryckt upp det jämte det välkända, mörka självporträtt som han gjorde i sin krafts dagar, sittandes i ateljén med en halvnaken modell i skumrasket bakom sig. Porträttet speglar också den bild av Zorns person och konstnärskap som många kanske har i dag och som utställningen är tänkt att om inte spränga så i alla fall ordentligt vidga.
Redan de olika självporträtten erbjuder nyansering: här finns exempelvis en akvarell av den slätkindade unge konstnären. Och samtidigt som de nakna kvinnomotiven är hyfsat rikt representerade – de tidiga från Dalarö men också "Venus de la Villette" från Paris jämte ett par av de senare, gjorda med den äldre konstnärens klart erotiserande blick – är Nationalmuseums stora utställning komponerad för att visa ett konstnärskap som omfattar väldigt mycket mer.
– Det finns ibland en uppfattning om att han målade mest nakna kvinnor, men sanningen är en helt annan. Han målade allt han såg, säger Carl-Johan Olsson som ansträngt sig för att få med både klassikerna och "det som är mindre känt men lika bra".
När han jobbade med den Zornutställning som visades på Petit Palais i Paris 2017 slogs han av genomslaget som den fick.
– Svensk konst är ju relativt sett väldigt lite känd utomlands, ibland kan man i stunden drabbas av dålig självkänsla och tro att den inte är lika bra. Men när vi visade Zorn i Paris blev det succé, folk var alldeles tagna. Han står sig otroligt väl i en internationell konkurrens och var verkligen en av världens bästa under sin tid. Det vill jag att den här utställningen ska visa.
Svärmors katt
Utställningen som nu öppnar, 101 år efter Zorns död, omfattar mer än dubbelt så många konstverk. Ingen långivare har fallit ifrån på grund av pandemiförseningen. Vid sidan av de många livfulla porträtten och hembygdsmotiven ges även stort utrymme åt Zorns förmåga att skildra vattenytor. Men här finns också betydligt mindre kända stads- och naturmotiv liksom målningen som han gjorde av sin svärmors katt – Calle. En fattig romsk smedfamilj i Rumänien, en akvarell från den långa bröllopsresan 1885, är skildrad så att betraktaren nära nog känner leran under deras fötter.
Mora tingsrätt har lånat ut "Mora marknad" som föreställer en avsomnad fyllbult i gräset och dennes livströtta fästmö sittande intill. Hembygdsmotiven rymmer den ikoniska midsommardansen men också målningen på Anders Zorns mormor som gammal och barfota sitter i ladugården och knyter grimmor – "träggan" – till korna. Från sin enkla uppväxtmiljö tog sig den unge Anders Zorn till Paris kulturelit och senare tre gånger till Vita huset där han porträtterade lika många presidenter. Inledningsvis hade han god hjälp av de kontakter som giftermålet med den burgna Emma Lamm förde med sig, men hans förmåga att lära känna nyckelpersoner tyder också på en social begåvning, enligt Carl-Johan Olsson.
– Efter att han hittat sitt uttryck hade han väldigt lätt för sig och det väckte också en del avund bland kollegorna. Men han fick en sådan status att det nog bara var Emma som vågade ge honom kritik. Det var en av många orsaker till varför hon var så viktig. Man hade en otrolig respekt för honom. I kraft av sin skicklighet betraktade han sig också själv som orörbar på något sätt.
Anders Zorn började som akvarellist och gjorde redan med vattenfärgerna porträtt med psykologiskt djup och nära nog fotografisk skärpa framhåller Carl-Johan Olsson.
Ursinnig Zorn
Integriteten tycks ha funnits där tidigt. Som 24-åring behöll han målningen själv hellre än att pruta när en dansk diplomat vägrade betala det begärda priset för porträttet av sitt barn. När en madame Schwartz i Paris ville att Zorn skulle göra en målning av barnen så att den skulle passa hennes sängkammarvägg slängde han ursinnig ifrån sig färgerna och bad henne lämna honom ifred.
– I sina memoarer berättar han kaxigt att han hotade med att ta bort sin signatur om han blev ombedd att göra ändringar.
Berusad kvinna
Förutom självförtroende hade Anders Zorn ett otroligt driv och en enorm teknisk skicklighet, framhåller Carl-Johan Olsson och visar hur grundligt Zorn gick till väga när han skulle måla en prostituerad kvinna utomhus i Paris. Även om målningen enligt Zorn framför allt handlade om ljussättningen testade han kvinnans pose och huvudrörelse i flera olika studier.
– Han sade att det sociala var ointressant, men den här kvinnan är ju berusad. Den sorgliga dimensionen finns också här.
Rättat: I en tidigare version fick Emma Lamm fel förnamn i faktarutan.
