Hade Sverigedemokraterna fått sitta i regeringen hade partiet helt säkert velat ha uppdraget som kulturminister, framhåller Andreas Johansson Heinö, tidigare forskare i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, och numera förläggare på den marknadsliberala tankesmedjan Timbros förlag.
I uppgörelsen om riksdagens talmän ingick att Sverigedemokraterna ska få åtta så kallade presidieposter – som ordförande eller vice ordförande – i riksdagens utskott. Redan detta är ett enormt steg för partiet som aldrig haft några sådana uppdrag tidigare.
– Om de nu inte får sitta i regeringen vill de säkert få kompensation genom en tung post i kulturutskottet. Sedan kan det ju ändå bli så att de andra partierna går emot det, men det är troligt att SD vill ha den här posten, säger Andreas Johansson Heinö.
"Lojal med det svenska"
Partierna kommer att önska presidieplatser inom politikområden där man har sina kärnfrågor, konstaterar även Jonas Hinnfors, professor i statskunskap vid Göteborgs universitet.
– SD är ju faktiskt profilerade på just kulturpolitik, även om det inte är den kulturpolitik som vi ofta tänker på. Man placerar in den i att vara lojal med det svenska och med det som man uppfattar som en storslagen svensk historia. Man är också väldigt kritisk till delar av av den kulturpolitik som förts tidigare.
Han exemplifierar med att ett populistiskt och radikalt högerparti som SD ofta tar på sig en roll av att vara "folkets företrädare" i vad man ser som konflikter mellan "folket" och olika "eliter".
– Bland annat pekar man på att "vanligt folk" känner sig främmande inför den konst och de kulturyttringar som har förts fram. Det här är min tolkning av deras förslag genom åren – när det gäller offentliga anslag ska de inte ordnas på samma sätt som nu har skett. De går till fel typ av konst och kulturyttringar menar man.
En plattform
Vad skulle då presidieposter som ordförande eller vice ordförande i kulturutskottet kunna betyda för att driva igenom partiets politik? De slutgiltiga besluten tas av riksdagen efter att utskottet hanterat förslagen från regeringen eller motioner från enskilda riksdagsledamöter.
Om det skulle bli en oavgjord omröstning i utskottet har just ordföranden utslagsröst – vilket i sin tur inte behöver betyda att riksdagen sedan går på samma linje.
– Man kan väl säga att det kan vara ett skyltfönster. Det är i utskottet som nästan alla uppgörelser hamras fram och är det så att man har en utskottsordförande som organiserar arbetet och som är skicklig, kan det bildas bryggor i utskotten. Det sker väldigt mycket där som kan leda till bryggor mellan partierna som man kanske inte tänkte skulle vara möjliga, säger Jonas Hinnfors.