Svensk musikexport har länge varit framgångsrik. Men ”det svenska musikundret” bygger på tidiga insatser och goda förutsättningar för utbildning på högre nivåer – och utbildningskedjan är nu hotad. Det skriver Mikael Brännvall, vd för Svensk Scenkonst, Helena Wessman, rektor för Kungliga Musikhögskolan och Susanne Rydén, preses vid Kungliga Musikaliska Akademien i en debattartikel i Dagens Samhälle.

– Vi är oroliga för kompetensförsörjningen till musiklivet, det har pågått under en lång period men det blir allt mer problematiskt. Det har blivit väldigt tydligt vad gäller försörjningen av blåsmusiker till orkestrarna som är ett bristyrke nu, säger Mikael Brännvall till TT.

Långa kötider

Kulturskolan kämpar enligt artikelförfattarna med långa kötider och tuffa arbetsvillkor för lärarna. 30 procent av kommunerna har en kötid på mer än ett år till Kulturskolan. Och fyra av tio lärare i Kulturskolan har funderat på att sluta, enligt rapporten ”Döden för det svenska musikundret?” som Lärarförbundet publicerade i våras.

– Det har uppmärksammats politiskt att det är en social snedrekrytering till de konstnärliga utbildningarna. Det är något som man grundlägger väldigt tidigt, i dag finns inte en jämlik tillgång till kulturskola över hela landet, säger Mikael Brännvall.

Både det svenska musikundret och de professionella, klassiska orkestrarna har Kulturskolan och de kommunala musikskolorna som grund, enligt Brännvall. Han pekar på att steget efter Kulturskolan också saknar resurser. Innan man är mogen att söka till musikhögskolan är folkhögskolorna väldigt viktiga, framhåller han.

Brett grepp behövs

De högre musikutbildningarna är också drabbade av krympande resurser, och artikelförfattarna uppmanar nu politiker att ta ett brett grepp om kompetensförsörjningen av musiker.

– Det här är ett komplext system, det är viktigt att det finns en utbildningskedja som hänger ihop hela vägen, säger Mikael Brännvall.