– Jag trodde att de gjort ett misstag. Jag vet inte om chocken någonsin kommer att släppa. Att nomineras till Almapriset är bara det en sådan gåva och ära, och att få det – jag är så lycklig, säger Laurie Halse Anderson till TT på telefon.
Hennes litterära genombrott kom 1999, långt före metoo-rörelsen, och boken "Säg något" fick ett enormt genomslag. Den handlar om 13-åriga Melinda som har blivit våldtagen på en stökig fest. Efteråt kan hon inte förmå sig till att berätta vad som hänt, för hur talar man om det som omvärlden ändå vägrar att se?
Boken är en av få som hittills har översatts till svenska. Den handlar om hur den våldtagna stigmatiseras och blir utstött i skolans sociala sammanhang, och Laurie Halse Anderson har inga problem med att berätta varför hon skrev den.
– Jag blev våldtagen när jag var 13 år gammal, vilket tyvärr är en ganska vanlig erfarenhet. Jag berättade inte för någon, jag hade gammaldags föräldrar och tänkte att det var mitt fel. Det var en hemsk situation och jag blev väldigt deprimerad. "Säg något" är inte exakt min berättelse men tjejen i den upplever samma känslor som jag. När min äldsta dotter började nå samma ålder ville jag skriva om det.
Har bannlysts
Främst är Halse Anderson ungdomsförfattare. Hon söker sig till tunga teman som ätstörningar, i boken "Wintergirls", och manlighetens utmaningar i "Twisted". Själv anser hon att den röda tråden i hennes ämnesval är "svåra ämnen", och framhåller att det är vad människor har berättat om sedan tidernas begynnelse.
– Vi använder berättelser för att föra vidare visdomar, information och glädje — inte alla berättelser behöver handla om svåra ämnen, ibland behöver man personer som kan bära en häst också, som Pippi Långstrump. Berättelser stimulerar unga barns hjärnor och det är det bästa sättet att förbereda dem på livet.
Men alla i USA är inte lika övertygade. Flera av Almapristagarens böcker finns på en lista över så kallade "bannlysta böcker" i vissa amerikanska stater, vilket innebär att de förbjuds i skolor och inte köps in till bibliotek. Även den självbiografiska berättelsen "Shout" har förbjudits. Boken är en pendang till "Säg något" och skildrar hennes egen upplevelse av våldtäkten.
– Det förvånar mig att nu, efter 23 år, så är ”Säg något” mer bannlyst än någonsin i USA, säger Laurie Halse Anderson och pratar om att vissa vuxna inte är bekväma med att man tar upp sexuellt våld i ungdomslitteratur.
– Vi har ett par radikala och extrema grupper som inte vill att barn ska läsa om sexualitet i någon form, de vill inte att barn ska få höra om homosexualitet eller berättelser om personer som inte är vita. Det är så löjligt, säger hon.
Älskade Pippi
Just nu skriver Laurie Halse Anderson på en historisk roman – tidigare har hon bland annat skildrat hur det var för barn att leva som slavar under den amerikanska revolutionen. Nu fördjupar hon sig i hur man genomförde vaccineringar mot smittkoppor 1776, och drar paralleller till hur upprörda vissa blev av vaccineringarna under covid-19.
– Mina böcker skildrar saker på ett sätt som barn förstår, säger hon och framhåller att unga ofta hittar humor på mörka platser.
För henne själv betydde böcker "allt" i barndomen. Att få ett lånekort på biblioteket kändes som att få nyckeln till en magisk skattkista, minns hon – och när hon såg sina barn uppleva samma sak ville hon själv testa att skriva berättelser.
Av Astrid Lindgrens böcker var det "Pippi Långstrump" som hon läste.
– Hon gav mig tillåtelse att vara den typ av tjej som jag ville vara, inte den som folk sade att jag borde vara. Det var underbart. Och att veta vilket inflytande Astrid Lindgren har haft på barn och familjer över hela världen. Det här är den största äran i mitt liv, säger hon och förklarar att hon är "hedrad, chockad och förvånad".
– Priset stärker mig, och påminner mig återigen om litteraturens kraft att förändra och att rädda liv.