På scenen tackar hon lite ironiskt – eller inte – alla sina svensklärare för "hur de korrigerade mig". Efter prisceremonin är Ia Genberg fortfarande överrumplad över att ha utsetts till en av årets Augustpristagare, i konkurrens med bland andra Johannes Anyuru och Lina Wolff.
– Jag har liksom inte smält att jag har vunnit det här priset, det är precis nyss jag klev upp på scenen och tog emot det. Det är häftigt, fan, vad häftigt, säger hon till TT.
“Detaljerna” utspelas kring millennieskiftet och tar upp sådant som tummade pocketböcker och den perfekta millennieklänningen, men egentligen handlar berättelsen om danande relationer någonstans mellan 25- och 30-årsåldern. Boken rymmer fyra porträtt som hålls ihop av ett berättande jag.
"Mognar som författare"
Ia Genberg hade skrivit två romaner och en novellsamling tidigare och höll egentligen på med ett helt annan skrivprojekt. Men under en febertopp fick hon en ton i huvudet och började skriva utifrån den. Först jobbade hon med båda projekten, men blev uppmuntrad av sin förläggare att skriva på det nya.
– Alla böcker är lite speciella, men den här boken är kanske den som jag har fått mest dit jag ville. Man mognar ju som författare, konstaterar hon.
“I den exakta känslan för de små detaljerna blir en hel värld levande” framhåller juryn i sin motivering. Ia Genberg själv beskrev själv den tunna boken som "en väldigt koncentrerad chokladboll" när Augustnomineringarna presenterades tidigare i höst.
Frustrerade tonårstjejer
Augustpriset i barn- och ungdomsklassen går till Ellen Strömberg för “Vi ska bara cykla förbi”. Finlandssvenska Ellen Strömberg skriver om Manda och Malin, två frustrerade tonårstjejer som går vårterminen i nian.
I "Vi ska bara cykla förbi" bor de två bästisarna i ett stillastående litet samhälle där de kallas för cyklarna. Om de inte hänger vid kiosken är de på biblioteket. Dramat får sin början när en ny kille börjar jobba på pizzerian.
Ellen Strömberg är själv uppvuxen i den lilla orten Larsmo i Österbotten.
– Jag var en sådan som cyklade runt och längtade bort väldigt mycket. Jag ville väldigt gärna flytta hit till Stockholm, bli musikjournalist, jag såg mycket film och lyssnade på musik och läste aldrig om någonting som utspelades på något som liknade min hemort.
TT: Är det här den eviga tonårsberättelsen?
– Det är ett av de eviga temana, men det kanske inte ens är en evig tonårsberättelse, alla längtar väl bort någon gång. Kanske längtar speciellt tonåringar bort, för att man inte har makt över sitt eget liv, säger Ellen Strömberg.
Pris till Ekelöf-biografi
Nina van den Brink får Augustpriset i fackboksklassen för “Jag har torkat nog många golv. En biografi om Maja Ekelöf”. Boken beskrivs som ett “starkt porträtt över ett av Sveriges mest gripande författarskap”.
– Det är helt fantastiskt, jag hade aldrig någonsin drömt om det här för det känns bara helt orimligt, säger Nina van den Brink till TT.
Hon beskriver Maja Ekelöf som något av en utrotningshotad art i dagens samhälle.
– Det är något med henne som gör att folk vaknar till och känner saker. Hon gör det med "Rapport från en skurhink" och tydligen är det helt överfört till min bok att man kan inte låta bli att känna för den här hundraprocentigt idealistiska människan.
I biografin över städerskan, författaren, abortförespråkaren och vänsteraktivisten Maja Ekelöf väver van den Brink samman Ekelöfs liv med berättelser om städerskor i sin egen familj. Boken är inte bara ett porträtt utan också en uppgörelse med det välfärdsbygge som inte alla fick ta del av, konstaterar juryn.
– Jag ville visa att hon skapade sig själv, att hon inte var någon som bara blev upplyft av en slump av Alva Myrdal och fick ge ut en bok, som om det bara hände henne. Jag ville visa att hon faktiskt var en kämpande, tänkande människa som av en slump fick chansen – men det var inte en slump att hon klarade det, säger Nina van den Brink.
Rättad: I en tidigare version angavs fell hemort för Ellen Strömberg.