Ingen författare har skildrat våldet i den ryska armén inifrån som Arkadij Babtjenko. Som 19-årig värnpliktig blev han 1996 skickad till kriget i Tjetjenien och fick uppleva hur de yngsta och nyanlända soldaterna natt efter natt blev så brutalt misshandlade av fulla äldre kollegor att de till slut bad om att få åka till fronten.

De senaste halvåret har hans självterapeutiska debutbok "Krigets färger" från 2007 hittat många nya läsare.

– Jag beklagar det, säger han muntert.

Boken blir nu läst som en bakgrund till dagens storskaliga ryska invasion av Ukraina. Här finns berättelser som ger möjliga förklaringar till den ryska arméns övergrepp i Butja och Mariupol men i sin nya bok "Rysslands förlorade seger" lyfter han fram ännu fler: Alla tror att de ryska soldaterna är huliganer, skriver Babtjenko. I stort sett är det sant, menar han, och det är också en del av problemet.

Ett enfaldigt hämndmotiv – mer än så behövs inte för att elda på övergreppen, framhåller han och citerar efterlämnad graffiti skriven med skit på väggar i Butja: "Dö era kuksugare".

– Jag vill att världen ska förstå att det är en fasciststat som har uppenbarat sig vid Europas östra gräns. 75 år efter andra världskrigets slut har vi åter en stat i Europa med en galen Führer, med en galen befolkning, säger Babtjenko som inte tvekar att dra alla ryssar över en kam.

– De är 140 miljoner och de har kärnvapen, det är något som Europa absolut måste förstå.

TT: Ser du inget ljus eller hopp?

– Att det ryska imperiet kommer att falla sönder, säger han med ett glädjelöst skratt.

– Men jag tror inte att det ryska kriget i Ukraina är slutet, jag är rädd att vi kan förvänta oss ett till stort krig. Och mitt råd till er är att börja förbereda er för det här kriget redan i dag.

Krigspandemi bryter ut

Intervjun sker med tolk i Stockholm ett halvår efter att invasionen inleddes. Den nya boken handlar inte bara om det pågående kriget utan nästan lika mycket om dess framväxt. ”Fattigdomen, kriget, fängelset och dumburken – det är Putinregimens fyra pelare”, skriver Babtjenko. Hans svenske förläggare Ola Wallin har satt samman ett urval av de frenetiska Facebookinlägg plus ytterligare några texter som Arkadij Babtjenko har skrivit de senaste tio åren. Redan 2012 beskriver han ett latent krigsvirus som, enligt honom, finns i alla men i synnerhet i ryssar. När virusnivån blir tillräckligt hög i landet bryter pandemin – kriget – ut.

– Jag växte upp i Sovjet där man planterade den här, ursäkta uttrycket, skiten i min skalle att man skulle vara patriot, att man ska älska fosterlandet, dö för partiet, för Moskva för Arbatgatan i centrala Moskva. Propagandan är något som fungerar jättebra, säger han och berättar om dagisparader med uniformsklädda barn, utklädda till beväpnade soldater i NKVD som var statens hemliga polis.

– Det är helt fruktansvärt men så är det.

Babtjenkos egen tid som soldat slutade när hans mamma reste till Tjetjenien och hämtade hem honom.

– Hon bokstavligen tog mig i nackhåret och drog mig därifrån. Det fanns en hel rörelse av soldatmödrar som reste till Tjetjenien och letade efter sina barn, de som hade tur hittade dem vid liv och de som inte hade tur hittade dem inte alls.

"Medvetet val"

Dagens ryska soldater i Ukraina är inga värnpliktiga utan anställda yrkessoldater, framhåller Babtjenko som ser kriget som "deras medvetna val".

– Jag betraktar dem som ockupanter, som aggressorer, vill de fortsätta leva får de ge upp. Jag har inga känslor för dem. Vad kan man ha för känslor efter alla de här bilderna som vi sett från Butja, från Kiev, från Charkiv, på föräldrar som gräver fram sina barn?

För egen del tvingades den Putinkritiske Babtjenko lämna Ryssland 2017. Året efter iscensatte den ukrainska säkerhetstjänsten ett mord på honom för att, som man sade, avslöja en mordkomplott både mot honom och andra på beställning av rysk säkerhetstjänst. Det fejkade mordet uppmärksammades världen över men dagen efter dök Babtjenko upp livs levande på en presskonferens.

TT: Var det verkligen nödvändigt att skenavrätta dig?

– - Det var inte jag som planerade den här operationen, det var ukrainska säkerhetstjänsten. Säg att du får besök av säkerhetsfolk som frågar "kan du ställa upp så att vi kan undvika inte bara att du mördas utan också framtida mord?"

"En stridsvagn"

Han har uppehållstillstånd i Ukraina men kommer inte in i landet längre på grund av sitt ryska pass. Ändå har han ända sedan den ryska invasionen av Krim 2014 jobbat med att samla in pengar till den ukrainska armén.

– Jag har just köpt en stridsvagn, säger han stolt och visar en bild i telefonen.

"Stridsvagnen" visar sig vara en enorm grön jeep med jättemotor. Nu ska den bepansras och användas för hämta sårade ukrainska soldater vid fronten – fem åt gången.

– Som volontär är jag väldigt nöjd, ungefär lika glad som när man får ett barn.