Kring Ina, Anastasia och Evelyn väver Jonas Hassen Khemiri sin nya roman "Systrarna" (5/9) vars historia visar sig ha en koppling till den unge Jonas egen familj. 20 år efter debuten med "Ett öga rött" har Khemiri skrivit vad som beskrivs som "en episk familjeberättelse", en tegelsten på 700 sidor om flykt och främlingskap som utspelas i Stockholm, New York, Tunisien och Tyskland.
"Netanyahus" (6/9) av det amerikanska stjärnskottet Joshua Cohen handlar i stället om tre bröder varav en, Benjamin så småningom ska bli kontroversiell premiärminister i Israel. I sin Pulitzerbelönade familjesaga skildrar Cohen 1900-talet dock i första hand utifrån deras far, en israelisk forskare som kommer till USA.
Sorg och begär
Efter barndomen och kärlekshaverierna kommer Agneta Pleijel nu med "Sniglar och snö" (9/10) , del tre i sitt självbiografiska skrivande, om tiden som kulturchef på Aftonbladet och vägen till det egna författarskapet. Också Kerstin Ekman utgår från sig själv men skriver i "Min bokvärld" (25/8) om sina starkaste läsupplevelser – däribland Eyvind Johnsons "Hans nådes tid" och Elsa Morantes "Historien".
I augusti kommer även "Jag som är kvar" där Lotta Olsson släpper fram känslorna – sorgen men också det fysiska begäret – efter förlusten av sin man, författaren Ulf Nilsson. I "Jag tror jag går in på hans rum och öppnar en väska till" (3/9) väljer Marie-Louise Ekman en annan väg och börjar läsa sin döde make, Gösta Ekmans, dagböcker.
Ida Linde är tillbaka med "När man sparkar på en hund" (21/8) och Amanda Svensson med "Själens telegraf" (28/8), två romaner som åtminstone delvis utgår från fängslade kvinnor.
Artisten Annika Norlin befäster sitt författarskap med romanen "Stacken" (21/9). Även här finns en före detta kåkfarare, en kvinna "så handlingskraftig att hon blivit dömd för dråp", som tillhör ett gäng udda existenser vilka har flyttat ut i skogen. Sångerskan Irma Schultz romandebuterar i sin tur med "Solstickan" (11/10) som handlar om en ung frånskild kvinna som lever i skuggan av ett barndomstrauma.
Medan Schultz lånar solstickesymbolen har den fysiska tändsticksmiljön en avgörande roll i Nino Micks "Vulcan" (25/9) om den stora branden på tändsticksfabriken i Tidaholm 1875. Micks historiska roman utspelas dock 1909 och berättas genom de 46 kvinnor och flickor som omkom i lågorna och nu har varit döda i mer än 35 år.
Även Elise Karlssons nya roman "Det finns liv här" (14/9) är platsbunden och den första i en svit kollektivromaner om Rinkeby.
Världen genom hårdrock
Augustpristagaren Nils Håkanson utgår i stället från hårdrock i sin uppväxtskildring "Tung metall" (30/9) om en ung man vars värld öppnar sig genom musiken. Även debutanten Zhiwar Rashids "Under mullbärsträdet" (25/9) handlar om en ung person, 19-årige Azad som växer upp i Sverige ensam med en mamma som stängt dörren till sitt ursprung. Men när han börjar plugga i Östersund och skaffar sig ett eget liv börjar modern äntligen berätta om sitt förflutna bland "kvinnorna i världens vackraste by i Kurdistan".
"Skärvorna" (7/10) heter Bret Easton Ellis ungdomsskildring som handlar om den 17-årige Bret, elev på den exklusiva privatskolan Buckley School i Los Angeles. Författaren själv har varit tydlig med temat i sin romankonst:
– De rika, och hur störda de är, sade han i en intervju med AFP apropå den senaste romanen.
Bland höstens översatta giganter finns Margaret Atwoods senaste novellsamling "Gammal kärlek" (25/9) och nya romaner av tre Nobelpristagare – Olga Tokarczuk, Annie Ernaux och Orhan Pamuk. Därtill nya ryska röster om kriget i Ukraina: I "Rapporter från mitt förlorade land" (2/10) skildrar Jelena Kostiutjenko kriget från den ukrainska sidan. Den ryska antikrigsaktivisten Daria Serenko skriver om tiden efter den fullskaliga invasionen i "Jag önskar mitt hem aska" (oktober).
Bland det nordiska märks två tokhyllade danskor: Josefine Klougarts "Allt detta kunde du fått" (13/10) , också det en familjehistoria men där naturen spelar en viktig roll. Dessutom kommer Solvej Balles "Om uträkning av omfång" (29/8) , om Tora som hamnat utanför tiden och upplever en och samma dag om och om igen – bäst i fjol, åtminstone enligt juryn för Nordiska rådets litteraturpris.