Det finns inte en sydafrikansk litteratur – det finns många. I ett land som redan i dag har elva olika officiella språk är tillvaron så komplex att man dessutom måste uppfinna nya för att kunna skildra det som sker här och nu, berättar Sylvia Vollenhoven på telefon från Johannesburg.

– Ett av de mest spännande språken för mig kallas "afrikaaps". Det är ett exempel på hur folk tar ett informellt talspråk och börjar skriva på det. Det är ett slags uppror mot den koloniala uppfattningen om vad som är accepterat och lämpligt när det kommer till litteratur, det är för mig extremt intressant. Kolonialism och apartheid har tystat så många röster i det här landet, säger hon.

Men det språkliga upproret omfattar även afrikaans framhåller Sylvia Vollenhoven. Utanför Sydafrika är afrikaans ofta synonymt med vita sydafrikaner men språket talas även av svarta och har också rötter i de svartas språk, understryker hon. Hon berättar om dikter och sånger som skrivs just nu för att ta det tillbaka.

– För mig är det väldigt spännande, vid sidan av de politiska förändringarna i landet pågår en litterär evolution.

Performancepoeter

Det sydafrikanska temat på Bokmässan i Göteborg arrangeras i samarbete med National Library of South Africa som bland annat ger stort utrymme till den livaktiga sydafrikanska spoken word-scenen med performancepoeter som Koleka Putuma.

Bland mässans gäster finns även den sydafrikanske Bookerprisvinnaren Damon Galgut som skriver på engelska. Det gör också Masande Ntshanga, född 1986, som levde sina första år i ett så kallat bantustan, eller hemland, dit svarta hänvisades för att få självstyre, men som i själva verket kontrollerades av apartheidregimen.

När Masande Ntshanga upptäckte att hans bantustan, Ciskei – liksom övriga – knappt fanns skildrat skönlitterärt gjorde han det till huvudtema för sitt författarskap. Det litterära osynliggörandet förklarar han med ett utbildningssystem som hade till syfte att programmera människor till att tjäna. Någon litterär skolning att tala om fanns inte, och fortfarande i dag finns bara en handfull författare från den Östra Kapprovisen, som tidigare var hemländerna Ciskei och Transkei.

– Det märkliga med den här frånvaron började gå in i mina tankar som ett sätt att se på nutiden och framtiden. Hur det ska gå med Sydafrika? Det blev väldigt användbart för att utforska det som händer nu, säger han.

"Lite rå" roman

Till Göteborg kommer även Marlene van Niekerk vars roman "Agaat" (2012) om förhållandet mellan en ALS-sjuk lantbrukarkvinna och hennes svarta vårdarinna blev en storfavorit för många svenska läsare. Nu kommer hennes prisbelönade debutroman "Triomf" i svensk översättning.

– Den är lite rå. Jag vet inte hur folk kommer att uppfatta den, säger hon.

"Triomf" handlar om en minst sagt dysfunktionell och incestuös white-trash-familj som bor i en förstad till Johannesburg, byggd på vad som en gång var Sophiatown, ett svart kulturellt nav, som apartheidregimen jämnade med marken.

Marlene van Niekerk började skriva romanen när hon själv bodde i Triomf och fylld av skam hittade spår från Sophiatown i sina rabatter samtidigt som hon tjuvlyssnade på en kaotisk familj tvärs över gatan. van Niekerk skriver på afrikaans och romanen utnämndes i The Guardian till något av en milstolpe i sydafrikansk litteratur. Berättelsen om den incestuösa vita familjen är en mörk komedi men också en allegori över ett sjukt system.

– Jag tror att folk tyckte att det var ett ovanligt sätt att göra den här poängen på.

Kritiserad kritik av ANC

"Triomf" utspelas vid tiden för det första fria valet 1994 då fienden fortfarande var apartheidsystemet. Dagens samhällsproblem är enorma och svåra att tackla som sydafrikansk författare, framhåller van Niekerk som numera bor i Nederländerna. Att som vit författare kritiserar ANC-regeringens brister faller inte i god jord, berättar hon, någon hon själv fick erfara då hon skrev en arg dikt, "Mud school" riktad mot regeringens oförmåga att bygga bort primitiva skolor i Östra Kapprovinsen vars byggnader är gjorda av just lera.

– Jag blev kontaktad av en person från utbildningsdepartementet och klassad som en rasistisk kolonial författare.

van Niekerk nämner svarta sydafrikanska tänkare och författare som Njabulo Ndebele och Jacob Dlamini som sina favoriter och hoppas att snart få läsa "den stora sydafrikanska romanen", skriven av en svart författare.

Samtidigt är hon djupt bekymrad över utvecklingen i landet.

– Jag vet inte vad som ska hända konsten i Sydafrika, jag tror att eran av nationella allegorier är över, och en orsak till det är att det sydafrikanska samhället är så polariserat och fragmentiserat, med enorma orättvisor. Jag tror att det är det mest ojämlika samhället i världen.

Årets bokmässa pågår 22 till 25 september.