Enligt juryn har inget tryck- och yttrandefrihetsbrott begåtts. Även journalisten Fredrik Virtanens skadeståndsyrkande och Justitiekanslerns yrkande om att boken ska konfiskeras avslås. Juryns frikännande kan inte överklagas, uppger Justitiekanslern Mari Heidenborg.

Cissi Wallin är förvånad över juryns beslut att frikänna henne.

– Jag är väldigt chockad – på ett positivt sätt, säger hon några minuter efter beskedet.

TT: Varför det?

– De gjorde sig besväret att väcka åtal med alla kostnader som det innebär, och med alla förtalsdomar efter metoo i tingsrätten och hovrätten trodde jag att det här bara var en fortsättning på det. Jag hoppades ju så klart, men jag trodde inte att det skulle bli en friande dom.

Självbiografisk bok

TT: Vad betyder den för dig?

– Jag hoppas att det är många kvinnor som drar en lättnadens suck, många kulturutövare som känner att det kanske finns en vändning i backlashen mot metoo, att man kan prata om sexuella övergrepp och utsatthet utan att behöva censurerar sig, säger Cissi Wallin, som inte ångrar något av det som hon skrivit i sin bok.

– Det är bara svenska journalister som ställer den frågan, men nej, jag ångrar ingenting. Jag tycker inte att man ska ångra att man står upp för sig själv.

Justitiekanslern Mari Heidenborg väckte åtalet mot Cissi Wallin för grovt förtal för den självbiografiska boken "Allt som var mitt – Historien som inte får berättas". Boken kom i augusti 2020 och Cissi Wallin gav ut den på eget förlag.

Redan då hade hon blivit dömd för grovt förtal i tingsrätten efter att på sociala medier ha anklagat Virtanen för våldtäkt. Den domen är överklagad till hovrätten.

Den händelse som hon refererade till ska ha inträffat 2006. Fem år senare gjorde Cissi Wallin en polisanmälan, Virtanen nekade till anklagelserna och förundersökningen lades ned i oktober 2012.

Åtal väckt av JK

Torsdagens rättegång och jurybeslut gällde i stället boken. Typiskt för yttrandefrihetsbrott är att JK är ensam åklagare och att ansvar prövas i en så kallad juryrättegång. Juryn sammanträder efter slutpläderingarna och meddelar sedan om den åtalade ska frias eller fällas.

– Det här är mycket förvånande, enligt vår uppfattning är det grovt förtal. Det är ostridigt att det är förtalsuppgifter, men nu har juryn valt att frikänna. Det visar hur nyckfullt jurysystemet är, säger advokat Frida Wallin som företräder Fredrik Virtanen.

Hade beslutet fattats av jurister hade det blivit ett annat, hävdar hon.

– Det är jag tämligen övertygad om. Samma uppgifter har ju tidigare bedömts som grovt förtal av tingsrätten.

Ytterst handlade åtalet om var gränsen för yttrandefriheten går. I sin bevisning citerade JK sju olika stycken från Cissi Wallins bok som enligt JK är brottsliga, vilket förnekades av Wallin.

Får betydelse

Justitiekanslern Mari Heidenborg är däremot inte "jätteförvånad" över juryns frikännande beslut. Utgången av en juryrättegång är alltid mycket svårare att förutse, framhåller hon.

– En jury har något större manöverutrymme än i en vanlig brottmålsprocess. Det har att göra med att vi ska ha en väldigt vid yttrandefrihet. Det finns större utrymme för en jury att ta hänsyn till lite mer allmänna samhälleliga strömningar och värderingar. Det var inte en helt oväntad utgång för min del.

Vad betyder då juryns beslut för yttrandefrihetens gränser och för vad en författare får skriva och inte?

– Det är klart att det får viss betydelse eftersom det är så ovanligt med sådana här åtal. Samtidigt ska man komma ihåg att det är ett ställningstagande som gäller just den här boken.

Bedömningen kvarstår

Måns Wigén, chefsrådman i Stockholms tingsrätt, framhåller att juryn i en tryck- och yttrandefrihetsrättegång inte behöver motivera sin bedömning och heller inte redo­visa hur de inbördes rösterna mellan frikännande och fällande fördelade sig.

Det finns inget formellt överklagandeförbud, men högre rätt får inte frångå juryns bedömning i skuldfrågan. Däremot kan mindre delar i domen som ersättningsfrågor överklagas.

– Det går alltså inte att få någon ändring från en friande till en fällande dom, framhåller Måns Wigén.

Det är oerhört ovanligt att en skönlitterär bok fälls i ett tryckfrihetsmål i Sverige. Senaste gången det hände var 1966 då författaren Ing-Marie Eriksson stod åtalad och senare dömdes för grovt förtal för sin roman ”Märit”.