Inför att Clara Törnvall nyligen skulle till en intervju gick hon plötsligt vilse i kvarter där hon varit otaliga gånger. Allt hon brukade känna till blev främmande – världen skevade och tycktes få en ny skepnad. Det är en känsla hon är van vid, ett slags hisnande och kreativ varseblivning som påminner om ett barns.

– Men det skapar samtidigt osäkerhet och rädsla, för världen ter sig farlig, främmande och väldigt oförutsägbar, säger hon på ett kafé i Stockholm.

Clara Törnvall har haft ångest i större delen av sitt liv, och har konstant försökt förstå varför. Hon har provat terapeuter, antidepressiv medicin, och har läst massor av böcker utan att känna igen sig. Men allt fick sin förklaring när hon vid 42 års ålder fick diagnosen autism utan intellektuell funktionsnedsättning, det som förut kallades Aspergers syndrom.

Pojkarna norm

Listan i början av boken är lång: Clara Törnvall slår fast att hon inte kan tolka undertexter, att hon undviker ögonkontakt och upplever att andra inte förstår vad hon menar. Hon är ljud- och ljuskänslig, har svårt med praktiska rutiner som att städa och laga mat men är istället språkligt intelligent.

– Jag har alltid känt att vissa saker är svåra men jag har inte förstått att de har med varandra att göra, säger hon och kallar diagnosen för en aha-upplevelse.

– Den har verkligen räddat livet på mig. För att jag för första gången har fått ett svar och äntligen förstår mig själv. Det är sådant som är grundläggande för en människa.

Livet igenom har Clara Törnvall anpassat sig utifrån de sociala normerna – autismen syns inte utåt. Men orsaken till den sena diagnosen beror också på att normen för en autist är en pojke. Specialintressen sägs vara ett utmärkande drag för autister, men i utredningarna har frågorna kretsat kring tåg, teknik och bilar.

– Jag menar inte att flickor inte kan ha de intressena. Men om frågan ställs som ”lägger du ofta märke till registreringsmärken på bilar” kanske en flicka svarar nej, samtidigt som hon har en enorm samling av My Little Pony-hästar.

Koppling till kreativitet

Med hjälp av forskare som Svenny Kopp förklarar Clara Törnvall att flickor med autism ofta är stillsamma och klarar skolarbetet bra. De uppfattas som blyga, reserverade, och verkar ha vänner fast de inte riktigt har det. De blir skickliga på att imitera och iaktta, säger Clara Törnvall, som själv desperat försökte att passa in med tjejkompisarna i barndomen. Hon var en bokmal, och lärde sig social interaktion i böcker och filmer.

– Pojkar har inte drillats i det där, om de har velat sitta ensamma på rummet har det inte betraktats som något udda utan då har de fått göra det, säger hon.

Clara Törnvall visar också den starka kopplingen mellan autism och kreativitet. I en Facebookgrupp för kvinnor och icke-binära med autism kretsade folks specialintressen nästan uteslutande kring djur och kreativitet. Genom forskningen hittade Clara Törnvall också historiska kvinnor som man tror skulle ha fått diagnosen i dag, till exempel poeten Emily Dickinson, den litterära flickan Alice i Underlandet och filosofen Simone Weil – där Clara Törnvall tyckte att autismen till och med syntes i texterna.

– Jag kände ”det står ju här, det kan inte råda någon tvekan”, säger hon.

Okunskap och fördomar

Weils stränga syn på moral och hennes upptagenhet vid människans behov på att fokusera var sådant som Clara Törnvall fastnade för. Hos Weil ser hon också ett oförsonligt drag som är vanligt hos autistiska personer. Det kan uppfattas som arrogant, men är inte menat att vara det, understryker Clara Törnvall.

– Det jag försöker göra med boken är också att förklara att autistiska personer kanske inte begriper sig på den neurotypiska världen men den neurotypiska världen begriper sig heller inte på autister. Man kommunicerar olika så det blir ofta missförstånd.

Fler källor stödjer att kvinnorna hon lyfter fram kan ha varit autister. Men i intervjuer har vissa ifrågasatt att Clara Törnvall resonerar kring deras tänkbara autism. Det gör henne provocerad – fördomarna är många.

– Jag skulle vilja vända på frågan: Varför skulle det vara reducerande att säga att det var en autistisk person?

Autism är en neurotyp, och alltså ett annat sätt att fungera på, enligt Clara Törnvall. Men i Sverige ser hon ett konsensustänk som ibland försvårar för den som sticker ut. Hon vill både medvetandegöra och avdramatisera diagnosen.

– En minoritet fungerar på ett annat sätt, det är inte mer än så.