I en klassisk scen besöker Pippi Långstrump ett kafferep och hör damerna klaga på att deras hembiträden har sönder porslin. Hon bidrar till de vuxnas förtret med en berättelse om mormoderns hembiträde Malin, som pangade porslin varje tisdagsmorgon: "Och om Malin fick nån tid över, så gick hon in i salongen med en liten hammare och dunkade ner de antika ostindiska tallrikarna", säger Pippi frejdigt.

– Pippi uppfattas inte som ”bra” av omgivningen alltid, och däri ligger styrkan, att hon sätter sig upp mot vuxenvärlden. Det visar att man kan tänka på andra sätt än vad normen och de vuxna säger, konstaterar Sofia Gydemo, bibliotekarie vid Svenska Barnboksinstitutet.

Lekfullhet och anarki

75 år har gått sedan Pippi klev upp på litteraturscenen och hon är fortfarande i högsta grad en förebild världen över. Av hyllningarna märks hur komplex hon är – i den nyutkomna boken "Pippiperspektiv" lyfts till exempel allt ifrån den frigörande lek hon står för till hennes empati och ikoniska utseende.

– Pippi innehåller så mycket, det är en nioårig flicka och i henne sammanstrålar självständighet, lekfullhet, anarki och maktmotstånd, säger Mia Österlund, docent i litteraturvetenskap verksam vid Åbo Akademi.

Pippi finns som en klang i all dagens barnlitteratur, enligt Mia Österlund. Men att peka ut en arvtagare är svårt, tycker hon. Dels för att det finns så många aspekter av Pippi som har förts vidare – men också för att få flickhjältar har fått samma genomslag.

Mia Österlund nämner "Frallan" av Sara Ohlson, en berättelse om Francesca som tycker att vuxna ska säga vad de tänker istället för att krångla till allt. En annan frispråkig karaktär är Athena i Elin Eks bokserie – den första Sofia Gydemo kommer att tänka på. Men Athena gör mer medvetet uppror än Pippi, vars hela väsen var normbrytande.

– Många barnbokskaraktärer i dag har mer en agenda med sitt agerande, som gör att de bryter mot normen, säger Sofia Gydemo.

Pippifeminism

Barnlitteraturen har de senaste åren varit full av handlingskraftiga barn, ser Sofia Gydemo. Det kan handla om aktivister, som räddar miljön. Eller som i "Sexstrejken" av Åsa Hellberg där tre gymnasietjejer protesterar mot sexuella trakasserier.

Österlund noterar att den kollektiva kraften i ungdomsböckerna dessutom blev starkare under metoo. Det kollektiva anslaget kan också ses som en motrörelse mot den så kallade "Pippifeminism" som vissa har vänt sig emot.

– Det har diskuterats om huruvida Pippifeminismen blir en börda för nordiska flickor, för att de förväntas vara så kompetenta och starka, och klara alla aspekter av sina liv, säger hon.

Högpresterande kvinnor ur historien lyfts också fram i den våg av förebildsböcker som har kommit efter Elena Favilli och Francesca Cavallos superbästsäljare "Godnattsagor för rebelltjejer". Men även om böckerna görs i peppande välmening menar vissa att de bidrar till ideal där tjejer måste prestera för att räknas.

– Vi behöver justera måttstocken, särskilt i den tiden vi lever i i dag där folk håller på att krokna under de eskalerande kraven, säger Mia Österlund.

Större mångfald

Frågan är också om Pippi bara är den där superstarka flickan? Sofia Gydemo påminner om att Pippi kan känna sig ensam och utan sammanhang, en dimension som inspirerar till andra förebilder. I "Haj-Jenny" av Lisa Lundmark vill Jenny ha rätten att få vara tyst och i Lisa Bjärbos ungdomsbok ”Inuti huvudet är jag kul” avviker huvudpersonen Liv från normen med sin fobi och panikångest.

– De blir ett annat slags förebilder eller hjältar, säger Sofia Gydemo.

Mia Österlund är inne på samma linje: barnboken har fortsatt att undersöka vad det är att vara flicka och nu finns en större bredd. Några av hennes favoritfigurer är "Dyksommar" av Sara Stridsberg och "Humlan Hanssons hemligheter" av Kristin Sigunsdotter. Hon ser att det går en "queer linje" från Pippi till 1985 då "Janne min vän" av Peter Pohl bröt en ny könsnorm. Janne är en flicka – vilket pojkberättaren inte förstår eftersom han inte ser hennes "flickskap".

– “Hästpojkarna” av Johan Ehn är ett av följande steg i den kedjan. Den rör sig på samma arena med det queera och cirkusen som element, om hur det är att leva utanför normen och göra motstånd mot nazismen som Pippi och Janne också gör.

Greta som Pippi

Pippis kanske största arv är också att lyfta barnets röst, menar Mia Österlund. Där är arvtagarna som hon och Sofia Gydemo ser riktiga personer: Greta Thunberg och Malala Yousafzai.

– Greta Thunberg är det ensamma starka barnet som sätter sig upp mot makten. Och så har hon ju sina flätor. På samma sätt som med Pippi sluter ett helt kollektiv upp bakom henne, säger Mia Österlund.