"Duon tar upp stafettpinnen från Hellsing och ger oss humor där vi inte trodde den fanns", lyder juryns motivering till årets pristagare. Nils Andersson har gillat Hellsing sedan barndomen, men har också upptäckt hans böcker på nytt, nu som förälder och själv författare.

– Det är min största idol bland barnboksförfattare och jag känner mig nästan lite rädd för att bli en epigon ibland. Han är en väldigt stor inspirationskälla, så det är extra kul att få det här priset, säger Nils Andersson.

Även Erik Svetoft har ett starkt minne av Hellsings böcker från barndomen. Och båda tycker att det finns ett uppenbart släktskap – inte bara för att de "skapar lustiga rim".

– Det är också attityden. Han är uppfriskande rebellisk mot allt som är tråkigt och strömlinjeformat. Det vill jag också försöka vara, säger Nils Andersson.

Underskattat format

Duon har hunnit göra två böcker ihop: "Pappor ska va tjocka" och den senaste "Mina husdjur". Den handlar om ett hus fullt av djur, som alla presenteras med halsbrytande ordkullerbyttor: "Aborrar borrar/ Humrarna hamrar/ Späckhuggaren hugger med buller och bång/Sågfiskar sågar/ Slamkryparn slamrar/ Tångräkan bänder ett plankton med tång".

Nils Andersson står för rimmen medan Erik Svetoft tecknar – enligt juryn på ett sätt som öppnar dörren mot det absurda. Själv tänkte han på det han brukade gilla som barn: böcker med mycket bilder i, och han har fyllt sidorna med detaljer.

– Jag ville att allt som finns i texten ska finnas med, säger han.

Erik Svetoft tycker att bilderboksformatet är underskattat – och att det passar för alla åldrar.

– Du har plats att vila i text och bild, och varje sida är som ett rum där du kan sitta en stund.

Skrattade själva

Att det blir rimmad vers hör dels ihop med att Nils Andersson skriver låtar, men också för att han tycker att rimmade barnböcker är roligare att läsa som förälder. Både han och Erik Svetoft är noga med att böckerna för barnen inte ska bli tillrättalagda.

– Om man själv tycker att det är kul gör barnen ofta också det. Om vi skrattade fick det vara med, det är arbetssättet lite, säger Erik Svetoft, och Nils Andersson instämmer "till tusen procent".

Nils Andersson hoppas att barnen ska få glädje och inspiration av boken. Samtidigt försöker han att inte tänka på att läsandet ska leda till något mer än det. Annars uppstår lätt baktankar om att bli pedagogisk, tror han.

– Och det försöker jag att hålla mig så långt bort som möjligt från. Eventuellt skulle boken kunna vara bra för någon typ av språkutveckling, men det ska inte störa den kreativa processen.

För mycket moralism

Duons förra bok, "Pappor ska va tjocka" gjorde satir av samtidens fokus på hälsa. Vissa blev sura på skildringen av pappan som ska bli hälsosam, men i smyg frossar loss på restaurang. Det såg Nils Andersson som ett gott tecken: moralismen i synen på barnböcker gör honom sugen på att provocera och busa.

Och även om Erik Svetoft tycker att de knappast är några "barnlitteraturens bad boys", så håller han med.

– Det finns så mycket som är uppbyggligt för barn redan. Alla barnböcker behöver inte också vara uppfostrande – alla vuxna läser ju inte bara uppbygglig litteratur.