Blir det i år som Kerstin Ekman får sitt tredje Augustpris, för berättelsen om en gammal jägmästare i "Löpa varg"? Hon är en av favoriterna när nomineringarna presenteras tisdag 19 oktober, liksom Sara Stridsberg, som tidigare har nominerats fem gånger. I år kan Stridsberg bli aktuell både för novellsamlingen "Hunter i Huskvarna" och barnboken "Vi går till parken".
– Avhopparna från Svenska Akademien har gett ut väldigt starka böcker i år, konstaterar Rakel Chukri, kulturskribent för Sydsvenskan och HD.
Själv tycker hon att Elaf Alis ungdomsbok "Vem har sagt något om kärlek" är värd att lyftas fram. Och hon skulle glädjas om Balsam Karam nominerades i kategorin skönlitteratur, för "Singulariteten".
– Hon lyckas verkligen skildra förlusten i exilen på ett väldigt starkt sätt. Hon visar också att för den som har migranterfarenheter hakar olika trauman i varandra, där ett trauma väcker minnet av fler trauman.
Mer litterär bok
Lena Kvist, kulturchef på Borås Tidning, tycker att det är stor konkurrens om nomineringarna i år, med många starka titlar. Hon tror på Sara Stridsberg och menar att det nästan "vore en en skräll" om inte Kerstin Ekman nomineras.
– Sedan funderar jag på Maxim Grigorievs "Europa". Det skulle kunna vara året då han får en nominering. Han är en fantastiskt bra författare, säger hon.
Hon föreslår också Agnes Lidbeck för det nya stora eposet "Nikes bok" och Elin Cullhed för "Eufori". På poesisidan håller hon fram Göran Greider, för hans "Barndomsbrunnen". Hon tycker också att Mats Jonsson fortsätter att visa sig vara "en av våra absolut största samtidsskildrare" med serieromanen "När vi var samer".
Själv hoppas Lena Kvist också på Elise Ingvarsson, som har skrivit "De näst största städerna", om en nybliven mamma som går runt i Göteborg med sin bebis.
– Det brukar alltid vara någon mer litterär bok som nomineras, som sällan får priset, fast det kanske man inte ska säga efter att Linnea Axelsson och Marit Kapla blev pristagare. Men jag läser ”De näst största städerna” nu och den är väldigt fin.
Stark facklitteratur
Lena Kvist och Rakel Chukri framhåller också de många starka facklitterära böcker som getts ut i år. Båda nämner Diamant Salihus "När alla dör" och "Flocken" av Johan Anderberg. Även skildringen av gigekonomin i "Cykelbudet" av Anders Teglund vore värd en nominering, anser Lena Kvist.
Svensk litteratur har inte alltid varit så bra på att skildra samtiden, menar Rakel Chukri, men den senaste tiden har hon noterat en förändring.
– Både den samiska och judiska erfarenheten i Sverige skildras väldigt mycket och starkt på olika sätt i litteraturen nu.
Hon lyfter särskilt fram Ali Esbatis ”Man kan fly en galning men inte gömma sig för ett samhälle” och Göran Rosenbergs "Rabbi Marcus Ehrenpreis obesvarade kärlek", som bland annat handlar om bemötandet av judar i Sverige under andra världskriget. Chukri kallar Rosenbergs bok för "en kulturgärning" och Esbastis bok om terrordådet på Utöya tycker hon är något av det starkaste hon har läst på länge.
– Man sitter bara och gråter och samtidigt parar han det med en sylvass analys av vår samtid och hur vi ofta misslyckas med att fortsätta prata om rasistiskt våld.