Hon är ung och pank. I ett tryckande hett New York börjar huvudpersonen i Linnéa Sjödins roman leka med tanken på att, precis som sin lägenhetskompis, börja dejta en äldre, rik man. Hon gör sig inga illusioner om kärlek, att det handlar om en monetär transaktion är en outtalad förutsättning för hennes beslut.

"Jag var full när jag svarade på din annons och när du senare frågade mig varför jag valt just dig – du uttryckte det just så, som ett val jag gjort – visste jag inte vad jag skulle svara. Kanske för att det var en av de senaste annonserna som publicerats när jag tittade, kanske för att du kunde stava."

Det finns en hårdhet i Linnéa Sjödins text som kontrasterar mot sinnligheten i hur miljöerna i berättelsen beskrivs. New York är en stad där allt doftar, känns och syns. Att den som skrivit texten har egna erfarenheter av hur det är att leva där är tydligt för läsaren.

Flyttade till New York

Linnéa Sjödin bekräftar tesen. Precis fyllda 22 flyttade hon till New York för att studera på en modeskola i Chelsea på Manhattan.

– Jag upplever att jag på många sätt blev vuxen i New York. Det var någonting med den här staden och hårdheten i den – och att jag inte hade någon där. Visserligen hade jag med mig min bästa vän, men det fanns ingenting som räddade upp mig på det sätt som det gjorde i Sverige, säger hon.

"Bortom Amerika" är ingen autofiktiv roman. Linnéa Sjödin har inga egna erfarenheter av sugardejting, men på modeskolan där hon gick hade flera av de unga kvinnliga eleverna relationer med välbärgade äldre män.

– Jag tyckte att det var väldigt intressant för jag upplever att sugardejting ligger i någon form av gråzon mellan vad man ser som regelrätt prostitution och sexköp – och någonting annat. Vad är skillnaden mellan om man får pengar eller om man får resor, väskor eller kläder – var går gränsen?

Mannen i boken är inget monster. Tvärtom framstår han som omtänksam, generös, ofta ömsint. Gradvis utvecklas förbindelsen mellan de båda till något som mer och mer liknar en "riktig" relation. Men med subtila medel påminner Linnéa Sjödin om den ojämna maktbalansen – hur långt räcker det erotiska kapital som unga kvinnor påstås besitta när den andra parten har ett så stort erfarenhetsmässigt och ekonomiskt försprång?

– Jag ville bryta lite med bilden av att alla män som ägnar sig åt den här typen av saker är vidriga svin. Det kan man ju tycka ur en moralisk aspekt, men det är lite mer komplext än så. Sedan ville jag inte att det skulle kännas romantiserande, jag ville ändå bygga upp en tveksamhet, konstaterar hon.

"Alltid velat bli författare"

Var började hennes eget skrivande? När Linnéa Sjödin berättar oroar hon sig för att det ska låta som författarschablonen: "Jag har skrivit ända sedan jag var barn". Men det är också en helt korrekt beskrivning av hennes uppväxt, bara under den tid som hon studerade mode tog hon en paus från skrivandet.

– Jag tror att jag alltid har velat bli författare. I "Mina vänner"-böckerna på mellanstadiet skrev jag det. Mina föräldrar är lärare, jag har inga skrivande personer i min släkt. Däremot är mina föräldrar väldigt litteraturintresserade så jag är uppvuxen med väldigt mycket böcker och mycket uppmuntran och bekräftande av att det här är något man kan vilja göra och vilja bli.

Att Linnéa Sjödin är så intresserad av att skriva om makt och hierarkier beror kanske på att hon är ett barn av det tidiga 90-talet, resonerar hon. 90-talisterna i Sverige har vuxit upp med synen om att varje människa är sitt eget varumärke, samtidigt som många upplever en förlamande maktlöshet inför hur situationen i världen utvecklas.

– Under den tid jag har levt har jag sett klyftorna öka, både i Sverige och i västvärlden generellt. Jag upplever att de som är i min ålder har en känsla av att det är jätteviktigt att vi lyckas, men vi tror inte att vi kommer att få någon pension och är väldigt rädda för att bli fattiga. Det känns som om fallet kanske är närmare på vissa sätt i dag.