Embryot till det som skulle bli debutromanen "Utanpåverket" började växa under en skrivarkurs i Toscana för fyra år sedan. Då hade Kristin Nord, som tidigare arbetat som journalist, drömt länge om att även skriva skönlitterärt. Av sin kursledare, författaren Monika Fagerholm, fick Kristin Nord lära sig att "gå på brännpunkterna" och att våga lita på att hon hade en berättelse "i sig".

– Även om jag var en skrivande person är det lätt att börja tvivla och tveka inför att skriva skönlitterärt. Så det var väldigt viktigt att höra, säger Kristin Nord på telefon.

Hon har arbetat på sin debutroman under dessa fyra år. Men bara på kvällar, helger och "under några enstaka semesterveckor". Och hon har tillåtit sig själv att bara skriva på, utan att fundera för mycket på hur det skulle bli i slutänden. Hon kallar det själv för att skriva "organiskt" och det var också ett tips från Monika Fagerholm.

– Det blev mer lustfyllt att inte tänka så mycket som en redaktör, på texten som text. Snarare handlade det om att skriva en värld där man kunde vara, utan krav på vad det skulle resultera i.

Skrivlusten och glädjen över att inte vara bunden till journalistikens krav på verklighetsanspråk var befriande.

– Även om tematiken i romanen stundtals är mörk har det varit just en njutning att skriva, säger hon.

Kanske är det denna lust som ger romanen dess flyt. Det märks att en textsäker person skrivit boken. För trots den stundtals ganska tunga tematiken är detta ändå en bladvändare. Det hade kunnat vara annorlunda, eftersom romanen rymmer teman som kvävande familjestrukturer, samhällets orimliga förväntningar på kvinnor, skuld och skam, klassresor – och beroenden av olika slag.

Spänd syskonrelation

Huvudpersonen i "Utanpåverket" är Malmöjournalisten Julia. I romanens början, mitt under ett one-night-stand tar hon emot beskedet om att hennes mamma Lilian gått bort. Det blir Julias uppgift att tillsammans med en av sina systrar ta hand om dödsboet. Redan när storasyster Marie hämtar Julia på Göteborgs centralstation märks spänningarna mellan systrarna av.

– Marie är mycket av en normkvinna med make, barn och ett fint hem. Hon är mellanchef och går på Pilates, medan Julia är singel och i en sökande fas i livet. Så ja, de har ganska olika positioner i livet och även om det finns en stark samhörighet i systerskapet är det också konfliktladdat.

När systrarna börjar gå igenom dödsboet inser de hur mycket av mammans liv som har varit dolt för dem tidigare. Mamma Lilian har varit ovillig att svara på frågor om sig själv och hon har länge försökt att dölja vissa sidor av sitt liv, som bland annat den alkoholism som också orsakar hennes död. I huset där hon bodde är alla rum pedantiskt städade, utom ett. Där står travar av urdruckna bag-in-box-kartonger och tomma whiskyflaskor.

– Lilian är märkt av livet. Hon hade en fattig barndom, hennes make studerar och gör karriär, hon känner sig obekväm i rollen som hemmafru och dessutom är hennes tredje dotter Josefin funktionsvarierad, vilket gör livet till en kamp mot myndigheter och fördomar. Hon tar kort och gott till alkoholen för att bedöva sig.

Perspektiven växlar i romanen. Läsaren får omväxlande följa Julia och Lilian. Dessutom finns det tillbakablickar på den fattiga, och tystlåtna mormodern Klara och andra kvinnor i släkten. Att Kristin Nord ville skriva om kvinnor i olika generationer och med olika livsvillkor var något som stod klart redan från allra första början.

– Jag är själv oupphörligt fascinerad av berättelser om kvinnor och hur de speglar sig mot sina förmödrar. Så ja, det var något jag visste att jag ville göra.

Kampen med kvinnorollen

Kvinnorna i romanen kämpar alla med den förväntade kvinnorollen. Lilian är en ovillig hemmafru som känner att hon spelar rollen som "fru Björk", Julia blir obekväm då kvinnliga vänner vill prata om graviditeter och barnafödande eller då hennes syster tjatar om att hon borde träffa någon och stadga sig. Familjebildningen vilar som ett ok över kvinnorna i romanen. Dessutom har de ständigt förväntningar på sig (från andra och sig själva) att vara vackra och representativa. Det är det titeln "Utanpåverket" anspelar på. Läppstiftet är en genomgående metafor för detta påspacklade, som döljer det fula och det man vill hålla hemligt.

– Det går nog att se som en påmålad fasad, eller en yta som det ständigt putsas på. Men för mig betyder läppstiftet också något helt annat. Det är en lustfylld manifestation av färg och form.

I romanen är exklusiva läppstift också en symbol som den fattiga Lilian drömmer om. Läppstiftet blir en del av hennes omgivnings klassresa.

– Hennes man gör karriär. Hon får bara följa med som klassmedresenär. Det är inte bara det som driver henne in i missbruk, men det är en del av det. Hon hamnar i en slags limbo, där hennes man och hennes döttrar kan kommunicera kring vad de läst på universitetet. Hon har inte den rösten och de erfarenheterna.