Författaren Lydia Sandgren debuterade tidigare i år med romanen "Samlade verk" som utspelas under 70- och 80-talen i Göteborg. Även om staden Göteborg är central för berättelsen skriver hon inte på dialekt, åtminstone inte medvetet. Det vore helt enkelt för svårt och stilistiskt krävande att göra det trovärdigt, förklarar hon.

Ändå hade det smugit sig in åtminstone ett "gött" i stället för "gott" eller "bra" upptäckte hon. "Bamba" skulle kunna vara med, göteborgsslang för skolmatsal eller barnbespisning.

Lydia Sandgren är uppvuxen i Hyssna i Marks kommun men började högstadiet som 13-åring i Göteborg. Hennes pappa är göteborgare och göteborgskan är även hennes dialekt. Ombedd att välja ett favoritord fastnar hon för det klassiskt göteborgska "tjôta" i betydelsen prata eller tjata, men ändå med en något annorlunda valör. Att tjôta kan spegla en social entusiasm, framhåller hon. I sitt arbete som psykolog kan hon till och med prata om "tjôtighet".

– Att "tjôta" har en lite intensivare eller gåpåigare kvalitet än att prata. Om man är tjôtig är man mångordig och intensiv, det kanske är lite svårt att få stopp på en. Man har mycket att säga och man låter sig inte stoppas.

TT: Hur skulle du använda det?

– Jag är så förbannat tjôtig när det kommer till att prata om "Samlade verk", jag kan tala om detta i timmar. Jag är också en ganska tjôtig person, så jag använder det ofta om mig själv.