ââFör mig Ă€r det inte en bok. Jag har bara skrivit nĂ„got som jag skickade till mitt förlag, de sa att det var en bok. Jag har inte ens lĂ€st igenom texten, sĂ€ger Dmitri Plax.
Han tror att han började skriva kvÀllen den 3 augusti förra Äret, kvÀllen efter natten dÄ han fick beskedet, men har svÄrt att minnas. Han satte punkt den 10 mars i Är, dagen dÄ sonen Peter skulle ha fyllt 17 Är.
ââNĂ„gra dagar blev det en sida, andra bara ett ord. Jag skrev ned det jag mindes eftersom jag förstod att jag skulle glömma, och det snabbt. Det Ă€r den normala stressreaktionen, man förtrĂ€nger.
Aldrig mer ensam
I "Peter. Tid" möter lÀsaren en begÄvad tonÄrskille och hans pappa, mellan vilka det pÄgÄr ett stÀndigt samtal om allt frÄn filosofi och politik till smutstvÀtt och basket, men man möter ocksÄ en förtvivlad man vars liv har förlorat all mening, och som inte heller i dag kan svara pÄ varför han lever.
ââFör mig var det viktigt att ge ut den som den Ă€r, annars var det ingen idĂ©. Det Ă€r som en tatuering. Du gör den, och den Ă€r med dig hela livet.
NÀr Dmitri Plax blev pappa trodde han att hans liv för alltid hade förÀndrats, eftersom han aldrig skulle vara ensam igen.
ââMin son Ă€lskade mig för den jag var, utan att krĂ€va nĂ„got. Hela mitt liv var byggt kring Peter, det ser man bara pĂ„ min lĂ€genhet.
I hans kök i hemmet i Mörby finns bara tvÄ stolar, Àven om nÄgra klaffstolar stÄr lutade mot balkongdörren. Och trots att Dmitri Plax Àlskar att diska finns det diskmaskin.
ââPeter hatade att diska, det enda Ă€mne han inte hade högsta betyg i var hemkunskap eftersom han vĂ€grade diska.
FörstÄ det man inte kan förstÄ
"Peter. Tid" Àr en fragmentarisk text, uppblandad med teckningar och svarta sidor, delvis skriven pÄ ryska och belarusiska, skriven av en man som vill stoppa tiden och som i texten gÄng pÄ gÄng frÄgar sig sjÀlv varför han skriver den.
ââDet har sĂ€kert fungerat som terapi, som ett sĂ€tt att skapa distans. Det Ă€r vad jag försökt göra i snart ett Ă„r nu, det Ă€r dĂ€rför jag gör den hĂ€r intervjun. NĂ€r man fĂ„r frĂ„gor mĂ„ste man formulera svar pĂ„ dem, Ă„tminstone försöka.
Det Àr första gÄngen som Dmitri Plax pratar om boken.
ââMen jag Ă€r ett dĂ„ligt intervjuobjekt, eftersom jag inte vet nĂ„got lĂ€ngre. Jag förstĂ„r inte att han Ă€r borta, att det har hĂ€nt. Det som hĂ€nde Peter hĂ€nder inte.
Det som inte hÀnder Àr att Peter mördades av en barndomskompis, en klasskamrat som bodde en bit bort i Mörby och som mÄnga gÄnger suttit pÄ en av klaffstolarna i Dmitri Plax kök, som saknade motiv och som i höstas dömdes till rÀttspsykiatrisk vÄrd.
ââJag brukade sĂ€ga till Peter att det finns saker man mĂ„ste förstĂ„ att man inte kan förstĂ„, nu mĂ„ste jag sjĂ€lv göra det.
"Stöttat varandra sÄ gott vi kan"
Dmitri Plax gÄr genom Mörbyhöjden. Han gÄr förbi huset dÀr Peters mamma bor.
ââVi skiljdes som vĂ€nner. Vi bosatte oss nĂ€ra varandra för Peter skull. Olga har lĂ€st den först nu. Hon tyckte om den, den var inte lika tung som hon befarade. Vi har stöttat varandra sĂ„ gott vi kan.
De gick snabbt ut i media och berÀttade. Dels för att stoppa ryktena som tagit fart, men ocksÄ för att Dmitri Plax inom sitt omrÄde Àr ett kÀnt namn och nu den enda i Sverige som heter Plax.
En kvav sommarlovsstiltje vilar över skolgÄrden vid Fribergaskolan. Under en av korgarna pÄ basketplanen finns stearinrester, till minne av Peter ska planen rustas upp.
ââDet hĂ€r var hans favoritplats. HĂ€r ska bli fint. Vi ska sĂ€tta upp ett högt stĂ€ngsel, det som fanns innan var för lĂ„gt.
Inte kvar pÄ samma plats
Dmitri Plax Àr fortfarande sjukskriven. En gÄng i veckan gÄr han till en terapeut, i dag Àr det mest en bra rutin men pÄ sikt kanske det hjÀlper.
Han har tvÄ vÀnner som besöker honom regelbundet.
Han har börjat Àta igen, efter att i mÄnader ha levt pÄ mÄltidsersÀttning och "blivit tjock".
Innan coronapandemin trÀnade han ibland jiu-jitsu pÄ en liten klubb dÀr alla kÀnner alla och ingen stÀller nÄgra frÄgor.
Att trÀna gÄr oftast bra och han cyklar fortfarande. Cyklar Àr ett stort intresse. Han har flera stycken, bland annat tvÄ gamla italienska stÄlracers.
Det har gÄtt lite mer Àn fyra mÄnader sedan han satte punkt. Han Àr inte kvar pÄ samma plats som dÄ, men kan inte svara pÄ var han befinner sig nu.
ââMen ingen Ă€r pĂ„ samma plats, förutom Peter.