De som uttalar sig kritiskt om Indiens politik kallas numera förrädare, det sade den indiska författaren och aktivisten Arundhati Roy under Svenska Akademiens temadag om yttrandefrihet i våras. Själv har hon ända sedan genombrottet med debutboken "De små tingens Gud" 1997 varit en kontroversiell person i hemlandet.

Boken tilldelades Bookerpriset och hyllades världen över. Den utspelar sig i delstaten Kerala på 1960- och 1990-talen, och i centrum för handlingen står en välbärgad familj, där de två tvillingbarnen Rahel och Estha är huvudpersoner. När en hemlig förbindelse upptäcks mellan den frånskilda dottern Ammu och den oberörbare snickaren Velutha blir familjen skandaliserad och faller samman.

– Boken rörde upp starka känslor för den berör känsliga ämnen som kastsystemet, sexualitet och den kommunistiska rörelsen i Kerala. Roy var en del av ett syriskt-ortodoxt samhälle, hon är halvt syriskt ortodox och halvt bengali, och har tagit motiv från sitt liv, säger Sheila Ghose, litteraturvetare vid Södertörns universitet.

I ett land som allt mer präglas av hindunationalistisk politik har Arundhati Roys litteratur blivit mer kontroversiell. De styrande i partiet Bharatiya Janata Party har drivit på en utveckling där bokförlag drar tillbaka böcker som kritiserar den nationalistiska vurmen, vilket Roy tidigt gjorde.

Kärlek över kastgränser

Men det var för "sedeslöshet" som "De små tingens Gud" först blev anmäld. I Alabama, USA, blev boken nyligen förbjuden på gymnasier. Men i Indien hävdade juristen som först framförde anklagelserna mer specifikt att den förolämpade indiska traditioner, kultur och moral. De "sedeslösa" inslagen är dock få, enligt Sheila Ghose.

– Det är intressant när man ser vilka stycken, det är ett par där hon beskriver sexet mellan två älskande i rätt poetiska termer. "Den mörka triangeln" och sådana saker.

I berättelsen är den centrala konflikten att kärleksparet hörde till olika kastgrupperingar, kvinnan var från en högre stående kast medan mannen var kastlös.

– Bara att tänka sig en kärlekshistoria var en skandal, säger Sheila Ghose.

Kritik mot boken kom också från vänster: eftersom Arundhati Roy skildrade en lokal företrädare för kommunistpartiet i ofördelaktig dager. Han är "en pretentiös mansplainer" – slår Sheila Ghose fast – som säljer ut den mest sårbara.

Inspirerar politiskt engagemang

Arundhati Roy har bara skrivit två romaner och vissa framhåller att de skiljer sig från hennes politiska essäer. Det tycker hon själv inte om, enligt Sheila Ghose.

– Hon menar att författarens uppgift är att ifrågasätta, argumentera och provocera, i fiktionen liksom i essäerna.

I en essä om ett kritiserat stort dammbygge i Narmadalen gör hon också en blinkning till debutboken genom att åkalla De små tingens gud, berättar Sheila Ghose. Hon ser starka litterära kvaliteter i essäerna, med dess blandning av ilska, poesi och ironi.

Men Ghose pekar också på att en del kritiker dömde ut språket i debutboken som konstlat och sökt. Vissa menar att Arundhati Roys litteratur bara läses av en urban medelklass och att hon marknadsfördes i väst med en exotifierande bild av Indien.

Själv hävdar Roy att hennes politiska skrifter blir lästa på flera indiska språk.

– Enligt henne sprids de bland gräsrotsrörelser och kan fungera som ett slags inspiration till politiskt engagemang, säger Sheila Ghose.