År 1904 gick James Joyce i landsflykt från Irland. Under många år hankade han sig fram som språklärare och tjänsteman i Trieste och Zürich. Hela tiden med drömmen om att bli författare och att skriva ett litterärt storverk baserat på Homeros "Odysséen".
I den amerikanska tidskriften Little Review började han, i följetongsform, att publicera det som så småningom skulle bli hans stora roman "Ulysses". Men amerikanska myndigheter väckte åtal efter publiceringen av den scen där huvudpersonen Leopold Bloom onanerar när han tittar på en ung flicka på stranden.
– Det var för mycket för den amerikanska mentaliteten vid den tiden, säger Jonas Ellerström som är förläggare, författare och styrelsemedlem i svenska James Joyce-sällskapet.
Domen löd: obscenitet. Följetongspubliceringen förbjöds och tidskriften lades ned. Att publicera texten som roman i USA var otänkbart. Manuset refuserades även i Storbritannien.
Paris – en moralisk frizon
Men James Joyce gav inte upp. I februari 1922 gavs romanen ut på det nystartade förlaget Shakespeare & Co i Paris.
– Vid den här tiden fungerade Paris både som en intellektuell och en moralisk frizon, säger Jonas Ellerström.
I Paris gällde förstås inte de brittiska eller amerikanska censurlagarna som förbjöd Joyces roman på grund av dess grova språk, beskrivningar av onani och samlag, samt en ingående skildring av hur Leopold Bloom "gör tvåan" på ett dass.
– Paradoxalt bidrog romanens frispråkighet samtidigt till dess berömmelse. Folk reste till Paris för att köpa den. Men de blev nog besvikna.
De som köpte romanen om dryga 600 sidor fick inte mycket pornografi, snarare intrikata miljöskildringar, en djupdykning i människans psykologi och ett experimentellt litterärt formspråk.
– Ska man hitta något upphetsande får man leta. Det har visserligen läsare varit bra på att göra i alla tider, säger Jonas Ellerström och skrattar.
Omstridd på Irland
I drygt ett decennium var det förbjudet att sälja och distribuera boken i USA, dit den smugglades av förkämpar för yttrandefriheten, litteraturintresserade och möjligen en och annan snuskhummer. Men efter en ny rättegång, där advokaten Morris Ernst hittade en lucka i lagen, upphävdes förbudet. Det var tillåtet att ge ut klassiska verk, även med obscent innehåll. Morris Ernst pläderade för bokens status som en modern klassiker och lyckades vinna.
– Förbudet på Irland hävdes inte i och med detta. Där var det inte det eventuellt pornografiska innehållet som var stötande, utan romanens antiklerikala och antikatolska innehåll.
Än i dag finns det kretsar på Irland som anser att boken borde förbjudas, enligt Jonas Ellerström:
– "Ulysses" är oerhört viktig för Dublins turistnäring, eftersom den är starkt förknippad med staden. Samtidigt är den fortfarande kontroversiell i katolska kretsar.
TT: Vad är det då som gör den så bra?
– Först lockades jag av komplexiteten i konstruktionen, av att en roman kan vara så intrikat. Varje kapitel har sin berättarteknik, sin färg, sin huvudsymbol.
Även om han anser att det är modernismens främsta roman är det dock inte längre det som Jonas Ellerström uppskattar mest.
– Nu tilltalas jag snarare av det djupt mänskliga innehållet. Att romanens huvudpersoner Leopold och Molly Bloom har det svårt i sitt äktenskap, men att de förlåter varandra och fortsätter tillsammans. "Ulysses" är en roman om den alldeles vanliga människan och en hyllning till det lilla livet.